Världspremiär för en riktigt fet duettkavalkad
”Dialogues” bjuder på efterlängtad fullkontaktsdans efter den pandemiska distansen
Publicerad 2021-11-11
Knappt har ridån hunnit gå ner på Operan för Mats Ek och Jiří Kylián förrän de återkommer i ett nytt sammanhang på Dansens hus. Nu presenterar de varsin duett ihop med ytterligare fyra starka koreografer: Ohad Naharin, Sasha Waltz, Crystal Pite och Emma Portner.
Att världspremiären för det turnerande programmet Dialogues flyttades till Stockholm från Oslooperan, som producerat det, måste irritera den norska danspubliken enormt. Särskilt som det är så efterlängtat med fullkontaktsdans efter all pandemisk distans. Nu har jag äran att gnugga in besvikelsen ytterligare – för vilken fet duettkavalkad detta är!
Tyska Sasha Waltz öppnar kvällen med ett stycke ur sin Impromptus från 2004 och som i denna beskärning ger ett solvarmt intryck till Schuberts pianotoner. Ovanligt klassiskt för Waltz och Claudia de Serpa Soares och Gyung Moo Kim etablerar säkert det lika eviga som självklara duettämnet – den inte alltid okomplicerade närheten mellan två människor.
Så nära att det är svårt att se var den ena börjar och den andra slutar dansar Nasjonalballettens Whiteny Jensen och Samantha Lynch. Ihopkopplade via byxorna slingrar de likt siamesiska tvillingar fram den unga, kanadensiska stjärnkoreografen Emma Portners mimiskt finurliga Islands (från 2020) med stöd i Forest Swords spännande ljudlandskap.
Därefter gör Romeo entré från salongen för att vänslas med sin Julia i Mats Eks inlägg i duettdialogen. Stycket är klippt ur hans helaftonsverk från 2013 till Tjajkovskijs klassiska balettmusik och det blir i dubbel bemärkelse ett riktigt kärt återseende mot den svarta scenografiväggen. Nu med Staatsballett Berlins Mariko Kida och Johnny McMillan som de kära och galna två, Julia & Romeo.
Duetter med man och kvinna tenderar normativt att leda tankarna till heterosexuella relationer, och kanadensiska Crystal Pites världspremiär Animation är inget undantag, men därmed inte sagt förutsägbart. Till musik signerad The Cinematic Orchestra leder hon känsligt sina följsamma dansare Gregory Lau och Renée Sigouin mellan artificiell kyla och livlig värme — mellan liv och död.
Även tjeckiske Jiří Kyliàn anknyter till kärleken och vår utmätta tid med 14:20. En duett hämtad ur hans 27:52 (från 2002) där båda titlarna motsvarar verkens längd. Finalen får israeliske Ohad Naharin fyra av med sin mjukt inbjudande och välsynkade B/olero (från 2008) till Isao Tomitas rumsvidgande elektrotolknig av Ravel.
