Allvar – på blodig lek
Publicerad 2016-09-26
Barbro Westling ser ett blodbad i modern form
I november 1520 kröntes Kristian II till Sveriges och Danmarks kung. Kröningen följdes av tre dagars danskt/svenskt festande, efter festen avrättades hundra svenskar. Biskopar, borgmästare, riksråd, nyfikna, frälsemän, alla strök de med i Stockholms blodbad och brändes tillsammans med Sten Stures uppgrävda lik. Danske kungens blodiga dåd beredde så småningom vägen för Gustav Vasa, dalkarlen som tågade mot Stockholm och med sina mannar gjorde Sverige svenskt.
Med en blandning av stora borstar och mårdhårspenslar stryker danska Mungo Park och Malmö Stadsteater färg på den femhundraåriga historien. Grova drag växlar blixtsnabbt med finstämda då historia och nutid blandas samman. Sten Stures änka talar i 1500-talet men låter som en sverigedemokratiskt anfäktad Stefan Löfven. Det blänker av sådana vassa eggar från historiska oförrätter i nutida konflikter. Ofta till ljudet av publikens skratt.
Det är en underhållande föreställning på Hipp och man glömmer vad som väntar. Bård Lie Thorbjørnsen tecknade fond rör sig och förändras fantastiskt och koreografen Esa Alanne får den vitklädda ensemblen att röra sig både lustigt och flinkt. I hörnet matar den levande musiktrion på.
Danskar och svenskar, visst vill vi mötas och vara som bröder, men finner till sist endast spriten som det som förenar. Lucas Svensson har skrivit texten tillsammans med regissören Moqi Simon Trolin och den spinner på nationella schabloner och klyschor. Danskar och svenskar som kommunicerar på engelska, skillnaderna på korv, feminism, hygge, röka och viljan att vara pk. Parametrarna är många där likhet och skillnad går att mäta och på ytan är det komiskt oförargligt.
Två mörkermän håller huvudet stadigt kallt på scenen. Den obehaglige (Christine Albeck Børges) som tutar machiavellisk härskarteknik i den velige danske kungen (Kristian Holm Joensen) och så den obehagliges hantlangare. Hitmannen (Johannes Wanselow) går som ett kostymklätt melankoliskt spöke genom tidevarven, en tickande dödsmaskin som skjuter med pistol och oförtröttligt höjer sin yxa.
Den lättsamma teaterlek som utgör föreställningen, visst skulle den kunna skyllas för att släta över och inte ta på allvar de motsättningar som i dag råder mellan till exempel svensk och dansk flyktingpolitik. Ändå lyckas det denna teater att virvla upp och lysa starkt på en rad nationella fördomar.
I en nedladdningsbar app tillhandahålls översättning av de danska skådespelarnas repliker. Påfallande få mobiler lyser dock i salongen. Går det framåt för att vi i Skåne förstår danska, eller är det tvärtom dags att se upp?
