Den inkonsekventa medelklassen skäms

Publicerad 2016-11-09

Bostadspolitik utan pekpinnar

Ludde Hagberg och Josefin Ankarberg i "Vox humana" på Moment teater i Stockholm. Foto: Lanna Olsson

Det är lätt att bli irriterad på medel­klassens brist på politisk konsekvens. Åtminstone var det så jag kände när Ludde Hagberg och Josefin Ankarström i en prolog redogör för sina bostadskarriärer i Stockholm. Och det är inte utan en självpåtagen skam som redogörelsen sker, inte för att det skulle göra saken bättre, eftersom medelklassen är expert på att skämmas.

Medelklassen är inte omedveten, den är bara inkonsekvent. Genom en iscensättning av gentrifieringen av Gubbängen gör Andreas Boonstra ett nedslag i medelklassens självironiska skam över att ha skapat socioekonomiska no go-zoner där kapital utgörs av såväl politiska sympatier som av konsumtion.

Utgångspunkten är 1940-talets socialpolitiska utopi som resulterade i funktionalistiska lägenheter, då designade för att ge mindre bemedlade familjer möjligheter till bostäder som var fullt utrustade med kök, värme och tillgång till tvättstuga, ägda via andel genom kooperativ. Vid ett sådant flerfamiljshus möts en representant för HSB från 40-talet och en nutida mäklare.

Ur denna anakronism med ett metateatralt anslag rullas därefter problematiken upp. Den nutida bostadspolitiken är i själva verket en tickande bomb som bara väntar på att explodera vid minsta ekonomiska fluktuation.

Iscensättningen växlar mellan Wikipedialiknande föreläsningar över bostadspolitikens historia och amorteringsfrihetens grundläggande problem, till ett formmässigt eklektiskt skådespel där Åsa Berglund Cowburns scenrum i miniatyr blir kongenial för de rappa växlingarna mellan dockteater och historielektion. Men det är inte utan att jag tänker att Boonstras angrepp på medelklassen inte sker genom iscensättningen av bostadspolitiken, utan genom iscensättningen av teatern självt.

Försöker han med sina övertydliga metaglidningar sätta dit sin publik? Varje gång jag tänker ”Åh, nu blir det föreläsningsteater, åh, nu blir det plakat” parerar skådespelarna genom att högljutt verbalisera precis just det jag tänker.

Att den ekonomi som bostadsmarknaden vilar på är en fiktion är något medelklassen inte gärna låtsas om. Så därför blir teaterns konstgjorda värld också den plats där man kan få sig en reality check, på behörigt avstånd.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.