Sceniska sniderier i ”Tribadernas natt”

Publicerad 2012-05-15

Pjäsen en handblåst glasskulptur i mycket älskad form

Shanti Roney och Richard Forsgren i ”Tribadernas natt”. Foto: Petra Hellberg

En tvådimensionell kannibal tittar ner från scenens översta vänstra hörn. En stereotyp vilde utskuren till oanvändbar kuliss. Hans flin ser stelt ut där han övervakar allt som händer därnere på golvet. Att vara oanvändbar är pjäsens tema.

Det är repetition på Dagmarteatern i Köpenhamn. Fröken Julies fågelbur står övergiven och ­meningslös för den pjäsen har förbjudits av censuren. Siri von Essen får inte göra stor comeback på scen som adelsfröken. I stället ska hon repetera en ­liten svartsjuk förtvivlad enaktare, Den starkare. En stor taggig hög med inte i anspråk tagna publikstolar står tjurigt i bakgrunden och ruvar över detta enfalderi. Ölbackarna däremot! De står i prydliga, präktiga staplar och tornar upp sig vackert gröna och potent närvarande mot långväggen under den lilla människoätaren däruppe.

Det är Marie Davids dryck, Siris väninna som ställer upp i den stumma rollen. Tribadernas natt är en fantasi om denna dystra ­repetition kvällen före fiaskot med Den starkare. Tribad kommer ur ordet för att gnida, så natten handlar ­också om mer.

Shanti Roney visar sin August genom sina första små kliv in i rummet. För vid sidan om ölet står en balettstång. Roney-Strindberg hejdar sig vid en ­laxskär lockande dinglande sko och tar ett tankspritt litet danssteg och petar mjukt frestat på den potentiella femininitet som hänger där, fångad i den hårda lätta sko som viker fungerande tår till klor.

Han skulle gärna klä sig till ballerina, säger detta lilla tankspridda tics. Jag tycker mycket om den ­stela, trippande, graciösa, försiktigt avvaktande kropp som Roney ger Strindberg. Som öm i alla muskler av spänningar, begär och förtryckta ­sensuella möjligheter.

Hans, Rickardsons, Englunds och Forsgrens uppgörelse under den långa repetitionskvällen är som att besöka en dyr konsthantverksbutik för ­scenisk gestaltning. Berggren bygger upp en helt igenom oklanderlig dramatisk kurva, varje figur har handdrejats fram i lugnt tempo, varje temperamentsbyte är färdigsandpapprat, bara traditionella­ råvaror av yppersta kvalitet har begagnats och ­resultatet är klassisk svensk formgivning av högkvalitativ psykologisk realism.

Alla tre gestalterna har skador av de begränsade idéerna om vad en äkta man och en ­riktig kvinna är. Jag säger inte att det är ­tråkigt. Det vore inte sant. Jag säger att det är ett stycke handblåst glasskulptur i en ­populär och mycket älskad form.

TEATER

Tribadernas natt

av P O Enquist

Regi: Thommy Berggren

Scenografi: Anna Asp

I rollerna: Shanti Roney, ­Marie Richardson, Richard Forsgren, Lina Englund, ­Robert Panzenböck, m fl

Scen: Stockholms stads­teater, Klarascenen

Speltid: 2 tim 35 min

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.