Målande musik om Artemisia

Bortglömd konstnärinna på operascenen

Publicerad 2020-03-08

Teorbist Jonas Nordberg som Agostino Tassi och violonist Catalina Langborn som Artemisia. I bakgrunden Christina Larsson Malmberg.

Nyligen har Nationalmuseum införskaffat en målning av renässanskonstnärinnan Artemisia Gentileschi, en kvinna som sakta men säkert har uppmärksammats av konsthistoriker. Mest känd, dessvärre, har hon länge varit som våldtäktsoffer.

Operabyråns senaste produktion Artemisia har som musikaliskt fokus Elisabeth Jacquet de La Guerres kantater som utgår från tre bibliska berättelser: Ester, Judith och Susanna i badet. Det är berättelser om tre viljestarka kvinnor som ackompanjerar den om Artemisia. Liksom Susanna fick upprättelse i domstolen för den påstådda otroheten, dömdes Artemisias våldtäktsman, hennes lärare Agostino Tassi.

Catalina Langborn målar i luften på Grünewaldsalens lilla scen, strax framträder målningen på en skärm i fonden och hon byter penseln mot stråken. Langborn är en av fyra musiker, och även Jonas Nordberg får emellanåt lämna sin teorb och med en röd scarf bli Artemisias lärare Tassi. Med små medel kan man skapa stor konst.


Dramaturgin lutar lite onödigt tungt mot historielektion; med texter i fonden om rättsprocessen, den friande domen och att Artemisia blev en stor konstnär, så tunnas historien ut. Musiken, däremot, bär desto bättre med en stark kvartett och sopranen Christina Larsson som sjungande berättare. De sångbara kantaterna får sällskap av musik av bland andra Lully och Rameau; musiken är föreställningens stora behållning.

Denna sammanslagning ligger nära barockens kantatgenre, korta historier med sång och musik som var både populära och praktiska. I dag är de tyvärr inte lika populära, trots att de är praktiska, till exempel för turné. Artemisia far vidare, härnäst till Östersund och Strömsund.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.