När orkestern plötsligt leddes av en kvinna

Sympatiskt om dirigenten Ortrud Mann

Publicerad 2021-10-12

Mari Götesdotter i rollen som Ortrud Mann, Hanna Nygrens pjäs med samma namn om Sveriges första kvinnliga dirigent, som Malmö stadsteater ger på Malmö Live.

Att dirigera en orkester har varit en exklusivt manlig sysselsättning ända tills för få decennier sedan. För den som varit med ett tag känns det i dag desto mer glädjande hur snabbt utvecklingen mot jämställdhet har gått sedan dess. I dag höjer ingen på ögonbrynen vid åsynen av en kvinnlig dirigent, och härom året räknade jag till åtta kvinnliga dirigenter under en säsong med Malmö Symfoniorkester.


Det var också i Malmö, som den verkliga pionjären bland svenska kvinnliga dirigenter, Ortrud Mann, debuterade 1944. Hon kom sedan att under segt motstånd verka som dirigent under flera decennier men fick aldrig chans att riktigt visa vad hon gick för. Jag minns henne från en konsert i Gävle i början av sextiotalet. Orkesterns chefsdirigent Gunnar Staern ville gärna sätta Sibelius tredje symfoni på programmet. Men han tyckte det var ett knepigt verk att få till, varför han kallade på Ortrud Mann, som han visste kunde den bra. Det visade hon sig också göra och möttes med respekt av musiker och publik. Hennes insatser i tyngre sammanhang fortsatte dock att bli mest sporadiska.


I dag är väl Ortrud Mann okänd för de flesta, men dramatikern Hanna Nygren har tillsammans med konserthuset Malmö Live och Malmö stadsteater tagit ett fint initiativ för att återuppväcka minnet av hennes pionjärinsats. Hanna Nygren har skapat en scenisk fantasi kring Ortrud Mann (eller Åkerberg, som hon hette som ogift) och hennes debut som ledare för orkestern på operetteatern Hipp 1944. Man har fått med en riktig orkester på scenen, Malmö Akademiska Orkester, som Mari Götesdotter i rollen som Ortrud försöker att domptera, och det gör hon riktigt trovärdigt. Några skådespelare finns insmugna i orkestern och får representera olika reaktioner på den provocerande uppenbarelse som satts att leda dem. Ortruds svårigheter att bryta slentrianbarriärer är tragikomiskt gestaltade, men här dras inga alltför billiga poänger.

Att en relativt stor levande orkester medverkar har avgörande betydelse, och en annan förfördelad kvinnogestalt skapar variation, Elsa Winge – markant gestaltad av Cecilia Lindqvist. Hon är berättigat bitter över sin make, den legendariske Oscar Winge, som lämpat över chefskapet för Hipp på henne efter att först ha lämnat henne för en yngre dam och för en karriär på den finare, nyöppnade Malmö stadsteater. Det är en sympatisk och originell föreställning.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln