Hett möte med tolv kroppar

Barbro Westling: Häftig frenesi på Pakhus 11 i Köpenhamn

Publicerad 2018-08-18

Dansare i ”For the time being”.

Över gemensamma ytor i stan har vi för vana att röra oss så vi undviker att stöta ihop, trampar på, ja ens nuddar vid varandra. Utan fysisk kontakt flyter det på, det sociala livet.

Holländska performancekonstnären Boukje Schweigman har i internationellt turnerande föreställningen speedat upp frenesin och tempot i det där förfarandet. Resultatet är minst sagt häftigt.

När vi kommer in i black box i det gamla packhuset i Köpenhamn möter oss tolv stillastående dansare, effektfullt frysta i övergående positioner och mimik. De står blickstilla, vi besökare rör oss fritt, kollar närgånget in deras knäppa min, kroppshållning och känslomässigt maxade blick, som vore de skulpturer på en utställning. Så här fångade i ögonblicket är de också det, makalöst levande statyer!

Så kommer de i rörelse. Kroppar swishar förbi, tvärvänder, rusar, bromsar upp och förvandlar av nödvändighet oss till de stilla­stående. De rundar oss, hastigheten är våldsam, jäktade ljud, andetag.

De samlas i ett hörn, trängs för att komma fram, återvänder till längst bak, fängslande och fåfäng aktivitet, eller, surrar det som i en bi­kupa? Alla sinnen hyperaktiveras, associationer väcks och försvinner.

Det är varmt och kropparna som rör sig är svettiga. Skönt när tempot avtar och en avslappning inträder och därmed, kanske, en uppfattning av åtbörder? Eller? När börjar blickar kommunicera, hur avläser vi och vad krävs för att vi ska uppfatta en vilja till dialog? Vad säger blicken?


Trots värmen känns det inte terapeutiskt kletigt. En liten humor glimtar till, någon lyfter upp någon, lutar sitt huvud mot en axel, en kontakt blir lustigt rumphuggen. Det är väldigt skickligt genomfört, exakt, sättet att vara närvarande, mottaglig och samtidigt på väg mot föreställningens final.

Vet inte hur det började men vi är alla i gång med att vika bruna kartonger. Det går fort när vi är många. När sista kartongen langas vidare har det byggts ett högt runt rum inne i rummet. Därinne är vi nu tillsammans, det blir mörkt och helt stilla, bara enstaka meditativ klang från slagsverk utanför väggarna. Någonstans urskiljs mycket små ljud, närvaron av kroppar som, kanske, rör sig förbi. Det är alldeles nära.

Jag kan bara hoppas att For the time being och upplevelsen av Schweigman & kommer till Sverige!

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln