Egoism dödar när rika länder paxar vaccin
Bara två procent i Afrika har fått sprutan
Snart har tre fjärdedelar av svenskarna fått sin första dos av coronavaccinet. Nästan halva landet är färdigvaccinerat. Men medan världens välmående länder släpper på restriktioner syns en helt annan verklighet i världens fattiga länder.
Värst är det på den afrikanska kontinenten där mindre än två procent av invånarna har fått vaccin. Antalet insjuknade ökar nu dramatiskt och deltavarianten dominerar. Bara sedan förra veckan noteras 40 procent fler döda.
Ett av länderna där smittan sprids snabbast är Tunisien. Sjukhussängar saknas och syrgasen är knapp. Och vaccineringen går långsamt. Frankrike, Saudiarabien och USA har lovat att skänka 2,5 miljoner doser, men mycket mer behövs. Och det är bråttom.
Men det var inte tänkt att bli såhär. Vaccinet skulle inte bara gå till jordens rika.
Alla skulle få vaccin
För ett par veckor sedan sändes Mikael Dolstens Sommar i P1. Här berättar den globala forskningschefen på ett av världens största läkemedelsföretag, Pfizer, om jakten på vaccinet.
Om hur allt annat lades åt sidan. Om hur tidigare konkurrenter nu samarbetade, om kampen mot klockan, att det fick kosta vad det kosta ville. Allt för att så snabbt som möjligt få fram vaccin.
Och man kom i mål. På en osannolikt kort tid togs flera, vetenskapligt prövade, säkra och välfungerande vaccin fram.
Men i allt det vackra som Dolsten beskriver finns något som grumlar. För visst förstod forskningsföretagen att politiken kunde sätta krokben. Men exakt hur svår rovdriften skulle bli när sprutorna nådde marknaden var svår att förutse. De koloniala mönstren som återupprepas när rika länder paxade doser och försåg sina egna med vaccin.
Inte ens nu när de flesta välmående länder ser ljuset i tunneln verkar någon större vilja att hjälpa finnas.
Egoismen är bara dum
Men pandemin försvinner inte om världen inte samarbetar, särskilt när nya mutationer riskerar att utvecklas.
Mikael Dolsten berättar om hur man beredde olika tariffer för vaccinet, för att resursstarka länder skulle kunna bistå andra.
Att EU kunde köpa en miljard doser till normalt pris och samtidigt få lika många att donera till självkostnadspris.
Men så har det ännu inte blivit. Inga tecken har ännu synts på någon större global solidaritet. Konstigt nog, för att bara se till sina egna är ju bara dumt.
Om inte under en pandemi, när ska världens ledare förstå att egoism dödar?