Sverige borde införa ministerstyre i kriser

Svensk krishantering är som att valla katter

Uppdaterad 2022-05-13 | Publicerad 2020-06-21

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lena Hallengren (S), socialminister

Lyssna på krönikan. Anders Lindberg läser

Pressträffen 8 maj är ett monument över den svenska krishanteringsmodellen. Kanske till och med ett gravmonument. Inför öppen ridå ramlade hjulen av.

Socialminister Lena Hallengren (S) hade kallat till pressträff för att berätta om de 100 000 tester i veckan för covid-19 som Folkhälsomyndigheten sagt är möjliga. Tanken var att Irene Svenonius (M) från Region Stockholm skulle vara med på scenen medan Johnny Magnusson (M) Västra Götaland och Carl-Johan Sonesson (M) Skåne skulle delta på videolänk. Även socialdemokratiska Östergötland var inbjudet.

Orsaken till upplägget är enkel. Vi har kommunalt och regionalt självstyre i Sverige och det är regionerna som ansvarar för sjukvården. Om inte de gör jobbet blir det inte många tester utförda.

Men ingen av regionpolitikerna dök upp. Enligt expressen såg de pressträffen som en "fälla". Lena Hallengren stod där på scenen som en lagkapten utan lag.

Och testningen har fortfarande inte kommit igång i tillräcklig skala.

Så vems fel är det?

Det verkar bero på vilka politiska glasögon man har på sig. Enligt de moderatstyrda regionerna är det regeringens fel. Enligt Lena Hallengren borde regionerna för länge sedan ha kommit igång med testningen.
Men den fråga som borde ställas är egentligen en helt annan. Hur rimligt är det att regionerna kan ha en annan linje än regeringen mitt under en kris? Region Stockholm är faktiskt ingen delstat.

Att vägra dyka upp på en pressträff kanske låter som en struntsak, men den 8 maj ger en bra fingervisning om djupare problem med vårt sätt att hantera kriser.

"Hur skall man kunna styra ett land som har 246 sorters ost?" lär Frankrikes president Charles de Gaulle ha suckat. Sverige har betydligt fler småpåvar än så.

I vår grundlag står "Regeringen styr riket" men i praktiken delar man makten över exempelvis coronastrategin med 290 kommuner, 21 regioner och att antal självständiga nationella myndigheter. Alla med sina revir och stuprör att försvara.

Att "styra riket" i vår decentraliserade samhällsmodell påminner inte sällan om att valla katter.

Stefan Löfvens lösning på detta var den krislag som antogs i april och som ger regeringen långtgående befogenheter enligt smittskyddslagen att stänga olika verksamheter och begränsa medborgarnas rörelsefrihet. Men lagen var ett hafsverk och har hittills inte använts, vilket troligen är lika bra.

Vid krig eller krigsfara kan regeringen besluta om "höjd beredskap" och aktivera speciallagar som ger omfattande befogenheter. Riksdagens arbete fortsätter i detta läge men i en krigsdelegation bestående av talmannen och 50 ledamöter. Kommuner och regioner övergår i krigsorganisation och myndigheterna ställer om sin verksamhet för att understödja totalförsvaret.

Men någon motsvarighet vid civila kriser finns inte. Ett "undantagstillstånd" är inte möjligt enligt vår lagstiftning. I stället är det tänkt att myndigheter, kommuner och regioner ska fortsätta som vanligt enligt den så kallade "ansvarsprincipen". Det man ansvarar för till vardags ska man även hantera vid en kris.

Det är detta som gör att Irene Svenonius kan skolka från regeringens pressträff och strunta i vad Lena Hallengren säger. Vill inte katterna vallas kan de springa och gömma sig.

I skriften "När totalförsvaret föll samman" av Katarina Engberg, utgiven av Kungliga krigsvetenskapsakademin i våras går författaren igenom utvecklingen 1999 till 2005. Under denna period avvecklades stora delar av det civila försvaret. Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, som bland annat ansvarat för beredskapslager och ekonomisk beredskap lades ner. Likaså Styrelsen för psykologiskt försvar.

I stället för ett mer samlat civilt försvar fick vi dagens krishantering, där ansvaret är utspritt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, saknar makt att samordna i kriser och får nöja sig med att samverka och informera.

Låter det rörigt?

Ja, och i coronakrisen har bristerna blivit uppenbara. När en coronakommission snart tillsätts bör en av huvuduppgifterna bli att se över om inte tiden sprungit ifrån modellen.

Att regeringen ansåg sig behöva improvisera fram en krislag med nya befogenheter under brinnande kris visar att någon form av undantagstillstånd sannolikt behövs i verktygslådan även vid civila katastrofer. Det är i så fall bättre att detta utreds i lugn och ro enligt konstens alla regler än att man även nästa gång behöver hasta fram tillfälliga lösningar.

Man bör även fundera på om förbudet mot ministerstyre verkligen är förenligt med kraven på snabbt och samordnat agerande i ett akut läge. Mängder av frågor, från skyddsutrustning till vaccin till testning, har nu dragits i långbänk. En civil form av höjd beredskap bör stärka både regeringens och statsrådens egna möjligheter att agera direkt.

Detta bör gälla i förhållande till nationella myndigheter men även kommuner och regioner. Testningshaveriet under coronakrisen räcker egentligen som motivering.

När MSB bildades fanns tankar på att ge myndigheten mer handfasta muskler att samordna och styra i kriser. Detta urvattnades när andra myndighetschefer ville bestämma själva och eftersom det stred mot ansvarsprincipen. Men att hantera kriser är en form av specialistkompetens som andra myndigheter faktiskt inte har.

Så att utveckla MSB till mer av en samlad civil krisledningsmyndighet kan vara ett viktigt sätt att stärka den civila beredskapen. Att återuppbygga det civila försvaret måste bli en av regeringens viktigaste uppgifter de kommande åren.

Debatten om den svenska coronastrategin har hittills handlat om ifall vi skulle ha stängt ner samhället mer eller mindre. Den debatten lär fortsätta.

Men nästa kris är sannolikt ingen pandemi och den diskussion som verkligen skulle behöva är hur vår framtida krishantering ska organiseras. Nu har vi testat vårt civila försvar i full skala under snart fem månader.

Så är vi nöjda med hur vår beredskap fungerat i praktiken? Annars är mitt förslag att vi organiserar om den.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu.

Denna chatt är stängd.

  • Anders Lindberg
    21 juni 2020

    Tack för alla kloka frågor och inspel. Ha en härlig söndag ☀️

  • Anders Lindberg
    21 juni 2020

    Så är det. Och det är därför jag föreslår en ny struktur för krishantering som låter regeringen på ett effektivt sätt leda i kriser.

  • 21 juni 2020

    i ett land ytterst ansvarig är regeringen , man kan inte lägga ansvaret på olika kommuner och myndigheter

    Sten
  • 21 juni 2020

    Förlåt jag skrev undantagstillstånd I Slovakien men det är inte rätt detska vara nödsituation!!!! Mvh

    Peter Slovak
  • Anders Lindberg
    21 juni 2020

    Jag håller med. SKR är en ganska tveksam konstruktion. Någon slags inofficiell efterföljare till riksdagens första kammare.  

    SKR har oerhörd offentlig makt men de beslutande organen är valda i en komplicerad indirekt process utan särskild mycket insyn för väljarna.

    Egentligen borde man demokratisera SKR och välja ledningen direkt i allmänna val. 

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.