Om mördare går fria måste lagen ändras

Polisen måste få använda släktforskning

Blommor på mordplatsen i Linköping.

Den 19 oktober 2004 är en dag som få Linköpingsbor någonsin kommer att kunna glömma. Två människor, 8-årige Mohamed och 56-åriga Anna-Lena, höggs ner.

En åttaårig pojke med en ryggsäck och en lärare på väg till sitt arbete miste livet, till synes utan orsak. Vänner och anhöriga lämnades med sina frågor, och med sin sorg.

Fram till förra sommaren såg det ut som mördaren skulle gå fri. Då kom genombrottet. Med hjälp av DNA och nya metoder för släktforskning kunde polisen till sist ringa in en misstänkt. Under polisens förhör erkände mannen att det var han som höll i kniven.

16 år efter mordet

Den 1 oktober förra året, nästan 16 år efter mordet, meddelade Tingsrätten i Linköping sin dom. Mördaren ska genomgå rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Ingen brottsutredning kan göra ett brott ogjort och ingen påföljd kommer att skydda oss mot våldsdåd som det i Linköping 2004. Men den som inte tycker att det finns ett värde i att Mohameds och Anna-Lenas vänner och släktingar i alla fall kan få några svar på vad som egentligen hände har inte mycket till inlevelseförmåga. Och den som inte ser värdet i att mördare tvingas svara för vad de gjort har inte mycket till självbevarelsedrift.

Att Linköpingsmorden till sist klarades upp är en seger.

Metoden får inte användas

Just därför är det lätt att förstå besvikelsen när Integritetsskyddsmyndigheten i förra veckan slog fast att polisen inte får använda den metod som efter 16 år fällde mördaren. I ett yttrande konstaterar myndigheten helt enkelt att arbetssättet saknar stöd i lagen.

Att ringa in en misstänkt genom att söka känsliga uppgifter för att få fram ett möjligt urval är helt enkelt förbjudet.

Integritetsskyddsmyndigheten har säkert rätt. Dagens lagstiftning tillåter uppenbarligen inte polisen att söka mördare eller våldtäktsmän med hjälp av släktforskning och amerikanska databaser. Frågan är bara, är det så vi ska ha det?

Ska mördare gå lösa, anhöriga till brottsoffer lämnas ensamma med sina frågor och allmänheten känna oro trots att det finns sätt att klara upp brott?
Svaret på den frågan kan ärligt talat inte vara så svårt att räkna ut. Lagen behöver ändras så snart det bara går.

Mikael Damberg har fått ännu en punkt att pricka av på sin att göralista.