Styrelsen i LO borde se sig själva i spegeln
Förbunden måste kunna lita på varandra
Nyhetsbrevet Arbetsmarknadsnytt ges ut av Svenskt Näringsliv. Just nu deklarerar det, nästan lite triumfatoriskt, att LO kan brytas sönder. Enligt Arbetsmarknadsnytt befinner sig arbetarrörelsen i kris.
Det är faktiskt inga överord. I måndags när LO:s styrelse träffades i sitt sammanträdesrum högst upp i LO-borgen slog man fast att fackförbunden IF Metall och Kommunal brutit mot stadgarna. Innan förbunden beslöt sig för att gå med i överrenskommelsen om anställningstryggheten och Las skulle de andra förbunden ha informerats.
Stadgebrott är inget man tar lätt på i svenska folkrörelser. Att säga att det varit dålig stämning i fackföreningsrörelsen sedan uppgörelsen presenterades i början av december är att använda underord.
Ännu mera oro
Nu har IF Metalls ordförande Marie Nilsson kommenterat beslutet i tidningen Dagens Arbete. Det hon säger gör faktiskt att det finns anledning att vara ännu mer orolig för LO:s framtid.
IF Metalls ordförande medger att förbundet har brutit mot stadgarna. Inte därför att man anslöt sig till huvudavtalet utan därför att man inte i tid informerade styrelsen och väntade på ett yttrande. Det ska inte hända igen, enligt Nilsson.
Samtidigt förklarar hon varför hennes förbund och Kommunal valde att hålla korten riktigt nära kroppen.
Litar inte på varandra
Man har helt enkelt inte litat på att de andra förbunden skulle välja att hålla tyst. Nilsson talar om bristande tillit.
– Vissa diskussioner måste hållas inom styrelsens väggar.
Precis så är det, och det gäller inte minst för organisationer vars uppgift är att förhandla om arbetsvillkoren för nästan en och en halv miljon svenska arbetare. Fackföreningsrörelsen är inte partiet Liberalerna. Allt kan inte avhandlas på debattsidor.
Vi kommer inte att få veta om Marie Nilsson hade rätt, om diskussionen från LO:s styrelserum verkligen skulle ha läckt ut. Men redan att den tanken fanns är en allvarlig varningssignal, inte bara för IF Metall och Kommunal utan kanske framför allt för de andra tolv förbunden.
LO kommer säkert inte att brytas sönder som Svenskt Näringsliv förutspår. Men om inte organisationens styrelse kan vara en plats för förtroendefulla diskussioner om känsliga ärenden försvagas arbetarrörelsen.
I en tid av populism och växande klassklyftor är det inte vad Sverige behöver. Alla fackliga företrädare har anledning att se sig själva i spegeln och skärpa sig.