Vi måste lära oss säga järnsvamp

Politiken måste göra industrins omställning möjlig

Stefan Löfven och Isabella Lövin vid invigningen av Hybrits försöksanläggning i Luleå.

Den som är intresserad av basen för svensk ekonomi måste lära sig ett nytt ord, järnsvamp. Det kommer nämligen att vara utgångspunkten för framtidens ståltillverkning.

Järnsvamp är det man får när syret reducerats bort från järnmalmen med till exempel vätgas som i de stora satsningarna på fossilfritt stål från norra Sverige. Den smälts så småningom för att bli stål i ett stålverk.

I onsdags meddelade företagen bakom Hybrit, SSAB, LKAB och Vattenfall, att de påbörjar bygget av en kommersiell anläggning i Gällivare. 2026 ska en demonstrationsanläggning producera 1,3 miljoner ton fossilfri järnsvamp.

Tekniken gör det möjligt

Det finns mycket att säga om planerna. Att det är den nya tekniken som gör det möjligt att bygga anläggningen direkt vid gruvan till exempel. Kolbaserad produktion så långt från en hamn hade knappast varit ett alternativ.

Vi kan också konstatera att teknikskiftet kommer att få betydelse för klimatet. Stålindustrin står idag för tio procent av de svenska utsläppen av koldioxid. Globalt handlar det kanske om sju procent.

Nu talar svensk stålindustri om en helt fossilfri värdekedja, från malmen i berget till konsumenter runt om i världen. En värdekedja som dessutom ska vara lönsam.

Åtgärderna räcker inte

Det behövs verkligen. Igår konstaterade det klimatpolitiska rådet åter att dagen politiska åtgärder inte räcker. Det behövs mer.

Ändå är det faktiskt förtroendet för politiken som gör Hybrit möjlig. Företagen bakom projektet räknar, helt realistiskt, med att priset för att släppa ut koldioxid kommer att gå upp. Det måste det göra, och inom EU finns ett system för att sätta pris på utsläppen. Handeln med utsläppsrätter.

I takt med att kraven skärps kommer det att bli det allt dyrare att fortsätta på samma sätt som förut, i alla fall i Europa.

I den bästa av världar skulle handeln med utsläppsrätter vara global.

Påverkar hela jorden

Effekterna påverkar ju hela jorden. Men vi lever inte i en perfekt värld. Det är det starkaste argumentet för EU:s miljötullar som jämnar ut villkoren mellan industrier som betalar för sina utsläpp och konkurrenter från andra delar av världen.

Produktionen av järnsvamp kommer att förvandla Norrbotten och den kommer att förvandla stålindustrin. Men förutsättningen kan vara att anläggningen i Gällivare - och annan industri i Europa - inte måste konkurrera med produkter från länder som dumpar priserna genom lägre miljöambitioner. I alla fall inte på hemmaplan i EU.

Det är viktigare än principerna om att EU inte ska ta in skatter eller ha en gemensam tull.


Kommer svensk industri att klara av omställningen till klimatneutral produktion? Och är det möjligt att ha system som handel med utsläppsrätter utan att samtidigt skydda hemmamarknaden mot dumpning?

Chatta med Ingvar Persson. Chatten startar klockan 9.00, men det går bra att ställa frågor redan nu.

Denna chatt är stängd.

  • Ingvar Persson
    26 mars 2021

    Det är allt vi hinner med idag. Som vanligt vill jag verkligen tacka alla som deltagit.

  • Ingvar Persson
    26 mars 2021

    Hej igen Johan.

    Ingen ifrågasätter att kraftsystemet kommer att behöva utvecklas för att klara om omställningen.

  • 26 mars 2021

    Jag anser också att man ska utveckla nya tekniker och reducering med vätgas istället för kol låter onekligen intressant.Vi har redan nu problem med effekt, överföring och instabil elmarknad på grund av huvudlös byggnation av vindkraft. Vindkraftproducenterna måste börja ta ansvar (betala) för reglerkraft, roterande massa och överföringskapacitet annars urholkar vi systemet ytterligare. Nästa reaktornedläggning kommer att bli "spännande".

    Johan
  • Ingvar Persson
    26 mars 2021

    Hej Lotta.

    Jag är själv lite frågande inför de problem man uppenbarligen har med att bygga ut överföringskapaciteten. Jag bor ju i Ludvika och vet att Hitachis fabrik några kilometer bort bygger kraftöverföring för hela världen. Det borde vara en svensk specialkompetens.

    När det gäller stabiliteten är den en utmaning. Men om något tänker jag att Hybrit kan bidra med en del av lösningen. Att omvandla el till vätgas betyder förstås energiförluster, men de innebär också att vi får en energiråvara som kan lagras. Det kan fler än stålindustrin få glädje av.

  • 26 mars 2021

    Har läst otaliga artiklar om elnätet i Sverige och det är klart att ngt måste göras nu. De har jobbat på förbättra överföringskapaciteten från norr till söder men köpte omvandlare från GE Electric som inte fungerar, de var billigast men köptes som en idé. Vattenbaserad vindkraft behövs i södra delarna av Sverige men vilken energikälla ska ge stabiliteten i södra Sverige när det är mörkt och inte blåser?

    Lotta