Utan vänstern blir S-politik bara luft
Behandlas som en omogen lillasyster
Vad vill Socialdemokraterna? Väldigt mycket, när man tittar på löftena inför valet. Bland annat ska A-kassan höjas, riskkapitalister ska bort från skolan och tryggheten på arbetsmarknaden ska öka. Typisk vänsterpolitik egentligen. Men det finns en god anledning till att dessa reformer inte genomförts under de senaste åtta åren. Samarbetet med högern.
Med Januariavtalet fick Socialdemokraterna igenom mer resurser till skolor, sänkt pensionärsskatt och höjt bostadstillägg. Samtidigt fick Centerpartiet igenom privatiseringar på arbetsmarknaden medan Liberalerna fick bort värnskatten. Det var inget självklart samarbete, och det är det inte i dag heller. Men det var bättre än det blåbruna alternativet.
Bjuder hellre in L
I SVT:s utfrågning av Magdalena Andersson fick hon lista de regeringsalternativ hon såg som mest önskvärt. Då bjöd hon in Liberalerna, men viftade bort Vänsterpartiet. De är inte regeringsdugliga, lät det. Den här gången var det viftandet av PKK-flaggor i Almedalen som var anledningen, men det är inte första gången avfärdar Vänsterpartiet som om de vore ett omoget yngre syskon.
Samtidigt ska man inte glömma att Vänsterpartiet är det parti som står närmast Socialdemokraterna när det gäller hur pengarna ska prioriteras. Mer till skola, vård och omsorg, mindre till privatiseringar och skattesänkningar. Men lyssnar man på Magdalena Andersson i dag låter det som att Vänsterpartiet bara marginellt står högre i kurs hos S än vad SD gör.
Inte lika snälla
Vänsterpartiet är inte samma parti som de varit tidigare. Inte lika snälla, medgörliga och lydiga. Frågan om marknadshyror tvingade inte minst Socialdemokraterna att krishantera ordentligt. Striden om högre pensioner började hos Vänsterpartiet, och blev sedan till riktig politik.
Det här är en utveckling som började smått i slutet av Jonas Sjöstedts tid som partiledare. När Arbetsförmedlingen var nära sönderprivatisering, hotade Sjöstedt med misstroende mot Löfven. Det är i den andan Nooshi Dadgostar verkar, om än hårdare än tidigare.
I grunden handlar avfärdandet av Vänsterpartiet om en enda sak. De utgår från att V aldrig skulle riskera en regeringskris, eller ännu värre en regering stödd av SD, bara för att sätta Socialdemokraterna på plats. Det är en bild Magdalena Andersson bör omvärdera.