Nu finns det hopp under ytan i Iran
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-13
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den amerikanska administrationen har dragit skarpa skiljelinjer mellan skurkstater och vänner. I Mellanöstern hamnar Iran på ena sidan och ett land som Saudiarabien på den andra.
Saudiarabien kan skylta med det som brukar kallas politisk stabilitet. Som pålitlig oljeleverantör kvalificerar sig den saudiska regimen med god marginal som USA:s bundsförvant.
Vice finansminister Gunnar Lund och kronprinsessan reser till Saudiarabien den 17 januari. UD lär få svårt att ordna ett möte med företrädare för oppositionen. Det saudiska förtrycket av oliktänkande är brutalt.
Mullornas Iran visar upp samma skrämmande brist på respekt för mänskliga rättigheter.
Det kan tiotusentals iranska flyktingar i Sverige vittna om. Under ytan är hoppet om förändring desto starkare.
FN:s utvecklingsorgan UNDP har konstaterat att nyckeln till mänsklig utveckling i arabvärlden är ökad jämställdhet och mer utbildning. Där har arabländerna mycket att lära av sin persiska granne Iran.
Avgörande för jämställdheten är att kvinnor får makt över sin egen kropp. I Iran har kvinnor fri tillgång till preventivmedel och rätt till abort.
Deras fundamentala rätt att välja hur många barn de vill ha respekteras. Enligt FN:s statistik har antalet barn per kvinna sjunkit från över 6 till 2,6 på femton år. I Saudiarabien är sexualupplysning förbjudet och varje kvinna föder i genomsnitt fler än fem barn. Bara hälften av de saudiska flickorna får gå i skolan. Vid Irans universitet är 60 procent av studenterna kvinnor.
Där vräkig rikedom finns sida vid sida med skyhög arbetslöshet gror människors frustration ur brist på framtidsutsikter. I Saudiarabien går inte bara rikedomarna utan också den politiska makten i arv. Där får al-Qaida allt fler anhängare. Hälso- och utbildningsstatistiken visar att Iran som är ett hälften så rikt land satsar mer resurser på sina medborgare.
Trots att en majoritet av befolkningen är under 25 år, får ungdomar i de flesta arabländer inte rösta förrän de är över 20. Iran har sänkt rösträttsåldern till 16 år. Ungdomarna har ökat progressiva politikers väljarstöd. Det är deras kandidater som det religiösa väktarrådet nu vill stoppa.
Länder som Algeriet och Egypten har förbjudit islamistiska partier. I takt med att regimernas demokratiska fasad rämnar, har muslimska extremister kunnat attrahera allt mer av det folkliga missnöjet.
I Iran har människor erfarenhet av vad som händer när fundamentalister kommer till makten. Där växer i stället den demokratiska opinionen. Stödet för mänskliga rättigheter och jämställdhet ökar.
Det är en bra grund för en demokratisk utveckling. Maktkampen mellan det folkvalda i parlamentet och mullorna i väktarrådet blir avgörande.
Det finns ett Iran som har helt andra möjligheter att inspirera till demokrati i Mellanöstern än den amerikanska marionettregim som president Bush drömmer om att upprätta i Irak.