Sabunis halmstrå – att lajva Reinfeldt
Liberalerna har aldrig varit så desperata
Politiksverige har tagit sommarledigt. Sedan regeringskrisen avgjordes för några veckor sedan laddar de flesta partier nu som bäst batterierna. För hösten riskerar att bli minst lika tumultartad som perioden vi nyss genomlevt.
Men sommarvilan gäller inte för alla partier.
Kanske är det Liberalernas desperation som lyser igenom när de under högsommaren håller veckoliga pressträffar. För opinionssiffrorna bara sjunker. Nu är det inte ens ett folkölsparti längre.
2,3 procent, så lågt har aldrig väljarstödet varit för det tidigare Allianspartiet.
Och efter diverse högerpopulistiska utspel under våren verkar det vara sitt borgerliga arv som partiet nu vill värna. Kanske är det för att inte bli av med ännu fler väljare som var nöjda innan dörren till SD öppnades.
När Liberalernas arbetsmarknadspolitiska talesperson Arman Teimouri tidigare i dag berättade om veckans pressträff var det familjära ämnen. Så välbekanta att man kunde färdas sådär 10-15 år bak i tiden.
Alliansen gör comeback
För det är en salig blandning av Alliansarv som avhandlades med tydliga kopplingar till Fredrik Reinfeldts jobblinje och Jan Björklunds fixering av skolan.
De tre förslag som Teimouri presenterade bygger alla på ett klassiskt borgerligt resonemang. Som tanken att långtidsarbetslösheten bara minskar när incitamenten för bidrag försvinner.
I sitt förslag vill Liberalerna sätta ett tak för samhällets stöd, helt i linje med regeringen Reinfeldts fas 3 och utförsäkringar.
Lika mycket som vi behöver vara vakna när borgerliga partier vill ha lägre bidrag krävs vaksamhet när samma partier vill sänka löner för "enkla jobb".
Detta trots att vi vet exakt hur mycket klyftorna har ökat i Sverige tack vare just den verklighetsfrånvända principen.
Förslag nummer två som Liberalerna presenterade är sänkt skatt på arbete, även detta en klassisk nymoderat idé som implementerades under 00-talet. Jobbskatteavdraget har gjort att enskilda får någon hundralapp mer i plånboken medan staten årligen går miste om ungefär 100 miljarder kronor.
Pengar som kunde gå till en blödande välfärd, till brottsbekämpning eller till bättre beredskap inför kommande kriser.
Desperation bortom ord
Som sista förslag nämndes yrkesskolan. Och självklart ska vi satsa på att få människor i arbete och göra allt i vår makt för att integrera nya svenskar i samhället.
Men allt för många frågetecken återstår för att bedöma förslagets effekter. För är det något vi lärt efter Björklunds klåfingrighet så är det att varken stuprör eller återvändsgränder bör byggas in i skolan.
Dessutom måste skäliga ersättningsnivåer garanteras för de som deltar i de yrkesförberedande insatserna liksom när de övergår i arbete.
För lika mycket som vi behöver vara vakna när högerpartier vill ha lägre bidrag krävs vaksamhet när samma partier vill sänka löner för "enkla jobb".
Att Nyamko Sabuni är desperat bortom ord, det vi redan. Men att hon nu vill lajva sin tidigare chef Fredrik Reinfeldt, det är ändå något nytt.