Överklassen måste få hjälp ur riskmiljöerna

Riskmiljö.

Ingen föds till brottsling.

”Däremot kan såväl genetiska faktorer som tidigt förvärvade biologiska egenskaper medföra att vissa barn har större benägenhet än andra att utveckla tidiga beteendemönster som innebär ökad risk för framtida kriminalitet”, skriver Brottsförebyggande rådet i ”Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och förebyggande insatser” (BRÅ-rapport 2001:15).

En annan riskfaktor är uppväxtmiljön. ”Bostadsområdets sociala sammansättning och struktur kan påverka risken att utveckla kriminalitet”.

I detta karga ljus bör vi se avslöjandena av SVT:s ”Uppdrag granskning” och Panamadokumenten som exponerat den makalösa girigheten hos den globala och lokala överklassen.

Greve Jörgen Ehrensvärd, Marianne Kierkemann (M), drottningvännen Agneta Kreuger, Marianne Bernadotte, Walburga Habsburg Douglas (M), greve Hans Gabriel Trolle Wachtmeister, Otto von Arnold (KD), diplomaten Frank Belfrage, finansmännen Peter Wallenberg, Fredrik Gottlieb, Gunnar Brock och Anders Igel var bara några som hastade att begära självrättelse när internationell banksekretess lättade, avslöjade Uppdrag granskning.

Vi måste komma ihåg. De har inte alltid haft det lätt. Det är ingen räkmacka att växa upp i överklassen.

Riskmiljöerna är många: Östermalms saluhall, Sturebadet, Kungliga Svenska segelsällskapet, Djursholms golfklubb, Coco & Carmen, Lundsbergs internatskola, Handelshögskolan – sammanhang där pengarna flödar och ingen tjafsar särdeles om finansiell etik. Tvärtom, att undvika skatt har länge setts som en ­naturlig överklassport, ungefär som att vaska champagne.

Den komplicerade miljön kan skapa de ”antisociala beteenden” som BRÅ talar om. Liksom vilket gangstergäng som helst har skattesmitare fått för sig att de lyder under andra ­lagar än pöbeln.

Hjärtskärande är att detta är människor som inte alls behöver leva i lagens utmarker för att överleva. De har alla miljoner eller miljarder de behöver. Lika enkelt som att beställa en Uber hade de kunnat pynta skatterna och leva behagliga liv mellan Stureplan och Karlaplan. Istället har de hamnat i ett stressat, pressat liv där de mellan samtalen till Nordeas Luxemburg-kontor ständigt måste se sig över axeln efter golande konkurrenter, myndigheter och en gläfsande Janne Josefsson.

Men.

Vägen till girighet behöver inte börja i tidigt dålig miljö, man kan hamna där som nyrik också om man härmar de stora apornas beteenden. Eller så kan man ha oturen att födas i sparsamma Småland, vilket Ingvar Kamprad vittnat om både muntligt och med sina till synes enkla levnadsvanor. Då kan minst 100 IKEA-miljarder hamna i stiftelser i Liechtenstein.

Det behövs mer forskning på de rikas antisociala beteende. För som BRÅ skriver: ”En första förutsättning för att kunna sätta in tidiga åtgärder är att missförhållanden upptäcks”.

Ingen ska behöva växa upp och bli skattesmitare!

Kriminalitet förhindras bäst genom tidiga stödåtgärder, inte repressiva åtgärder i efterhand. Det finns miljarder skäl att anpassa överklassen till övriga samhället.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.