Alla jag känner jagar bostad

Den glömda frågan som fällde regeringen

Det är regeringskris i Sverige. De senaste veckorna har det politiska spelet totalt dominerat samtalet. Men frågan som från början startade krisen, bostäderna, är ett samhällsproblem som under lång tid inte fått den uppmärksamhet den förtjänar.

Alla jag känner har svårt att få tag i en bostad. Sedan jag lämnade mitt barndomshem för åtta år sedan har jag flyttat tretton gånger. Oftast mellan korta andrahandskontrakt, ibland någon månad på en väns soffa och nästan alltid ofrivilligt. Det är ungdomsberättelsen för vår tid: 71 procent av Sveriges kommuner har bostadsbrist. De flesta som sökt bostad känner statistiken inpå skinnet. Vi lever i ett land med decennielånga köer eller bostadsrättspriser som kräver höga inkomster för att få chansen att ta lån.

I bostadsfrågan är det privata politiskt

Inom vissa områden så blir det privata politiskt. På få ställen är det så sant som inom bostadsfrågan. Bostadsbristen eldar på segregationen och trångboddheten. Den låser in människor i dåliga familjeförhållanden och får bostadsrättsköpare att spela med hela sin privatekonomi i höga bostadslån.

Men det behöver inte vara så här. Det bästa verktyget för att leva upp till rättigheten att ha ett hem är genom den aktiva bostadspolitiken. Med en marknadsstyrd bostadsförsörjning blir bristen kronisk. Marknadens osynliga hand bygger ju på en optimal balans mellan tillgång och efterfrågan. Det fungerar fint när det kommer till konsumtionsvaror men stöter på problem när det är ett grundläggande behov som samtliga invånare i ett samhälle behöver fylla.

Misslyckat systemskifte

Avregleringen under 90-talet har visat sig vara ett historiskt misstag. Då genomfördes ett systemskifte inom bostadspolitiken. Allmännyttan började sin decennielånga vandring mot marknadsstyrning. Produktionsmålen avskaffades. När de borgerliga reformerna lade sig var det inte mycket kvar av bostadspolitiken. Det märktes i högre hyror och en lägre nybyggnadstakt.

Regeringskrisen visar att bostadspolitiken fortfarande har politisk potential. Investeringsstöden, som stundtals kritiseras av byggherrar för att inte vara omfattande nog, infördes efter regeringsskiftet 2014. Det är ett steg i rätt riktning men reformerna måste fortsätta.

Ett hem åt alla

Allmännyttans uppdrag borde vara att garantera bostadsförsörjningen i Sveriges alla kommuner. Idag bedrivs den istället på "marknadsmässiga principer" som vilket bostadsbolag som helst. Mark måste tillgängliggöras snabbare. En kommunal markvärdesskatt skulle ge kommunerna den spark i baken som behövs för att bygga mer.

Lösningen på bostadsbristen är enklare än att trixa med befintligt bestånd för att hjälpa höginkomsttagare eller att hitta på fantasifulla teorier om långa flyttkedjor. Den löses helt enkelt genom att bygga ett hem åt alla.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.