Cheferna går fria när arbetare dör
Tänk tanken att en direktör i veckan dött på jobbet
Uppdaterad 2023-03-07 | Publicerad 2022-01-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Förra året dog 44 personer i jobbet. Två blev mördade, resten är olyckor. Det är 44 personer som gått hemifrån för att göra sitt jobb, och aldrig mer kommit tillbaka. För många är orsaken kläm- och fallolyckor. Hur kan det vara möjligt i ett land där arbetsmiljön sägs vara så viktig?
Siffrorna kommer från tidningen Arbetets rapportering, Arbetsmiljöverkets statistik och uppgifter från åklagarmyndighetens riksenhet för miljö- och arbetsmiljöbrott. Att 44 personer mist livet låter mycket, men med undantag för 2020 så är siffran inget som sticker ut.
Få arbetsgivare döms
”Det ska ju ner till noll så klart, ingen ska dö av jobbet”, säger Gustav Sand Kanstrup, projektledare för Arbetsmiljöverkets arbete med en nollvision mot dödsolyckor, till tidningen Arbetet.
Nollvision. Det betyder att siffran 44 ska ner till noll. Och hur man kommer dit menar Arbetsmiljöverket är att ta lärdom av tidigare händelser. Många gånger är det olyckor som redan skett tidigare, som andra skadats eller mist livet av.
13 av förra årets olyckor är föremål för förundersökningar om arbetsmiljöbrott. I 22 andra fall har förundersökning gjorts men lagts ned.
Den tredje februari blev en chaufför påkörd av en truck i Göteborgs hamn. Den tolfte april blev en snickare påkörd av en lastmaskin i Tillberga. Den nionde september klämdes en lagerarbetare ihjäl när han körde truck. Och den tolfte september fick en man jordmassor över sig vid ett grävarbete i Skurup.
Det är fyra av 44 fall från föregående års dödsfall. Och varje fall är ett för mycket. Men vad ska göras åt det?
En klassfråga
Det går inte att prata om en nollvision medan det är ungefär en person som dör i veckan. För det krävs att skyddsombudens roll stärks och att myndigheter får de resurser som krävs för att förebygga dödsfall och olyckor. Men här krävs också hårdare tag – mot arbetsgivaren.
Det är inte rimligt att så många dör i jobbet medan så få arbetsgivare döms för arbetsmiljöbrott.
I grunden är det här en klassfråga. Det går inte att komma ifrån att det framför allt handlar om arbetare som dör på jobbet. De flesta mellan 55–64 år. Med bara några år kvar till pensionen.
Det går inte heller att släppa misstanken att debatten – och samhällets reaktion – varit en helt annan om det var 44 direktörer som hade dött.