Gott nytt 2023, snart är Jimmie Åkesson minister

Fortsätter stödet ner lär SD få panik

Kommer Jimmie Åkesson (SD) hota med en regeringskris i år?

För den progressiva världen blev 2022 ett riktigt skitår. Ryssland överföll Ukraina och kastade in världen i något som kan sluta med att kärnvapen används för första gången sedan 1945.

I USA avskaffade Högsta domstolen kvinnors konstitutionella rätt till abort och Republikanerna vann majoriteten i Representanthuset. Kinas kommunistiska parti utsåg diktatorn Xi Jinping till ledare för en tredje mandatperiod. Och i Sverige vann - till Europas fasa - ett hjälpligt reformerat parti grundat av nynazister valet.

Harm Bengens karikatyr av en skrämd Pippi Långstrump inför en blågul hakkorsflagga är visserligen tillspetsad. Men välkommen till en ny Sverigebild.

I kontinentens huvudstäder nämns vårt land i samma andetag och med samma tonfall som Ungern, Polen och Italiens nya regering. I Bryssel pratas om en "auktoritär vändning" och man kastar även oroliga blickar mot Spanien som har val om några månader och där fascistpartiet VOX ser ut att samla stöd i opinionen.

USA:s president Joe Biden har beskrivit konflikten i vår tid som demokrati mot autokrati och SD har helt uppenbart hamnat på fel sida. Tyvärr har de även dragit med sig Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i en lång rad frågor.

Enligt Tidöavtalet och regeringens budget läggs nu de generella statsbidragen på en nivå där i princip alla kommuner och regioner kommer att få skära ner. Den vård, äldreomsorg och skola som regeringspartierna i valet lovade satsa på kommer istället att få spara.

Det finns en ny Sverigebild på kontinenten.

Regeringens viktigaste vallöften, som att kompensera människor för skenade priser på el och drivmedel, kastades ut genom fönstret ganska omgående efter valdagen. Liksom löftena om sänkt ISK-skatt och slopade amorteringskrav för bolån. Man kan på goda grunder ifrågasätta om inte de väljare som röstade på Ulf Kristerssons lag helt enkelt blev lurade.

Låt oss göra ett tankeexperiment. Om människor vetat att dessa vallöften skulle upphöra att gälla så fort vallokalerna stängt, hade då Ulf Kristersson fått en majoritet av rösterna? Jag är tveksam.

Och väljarna verkar vara på dåligt humör.

Det gick inte många brutna vallöften innan Socialdemokraterna gick om i opinionen. Inte för att det spelar så stor roll, nästa val är 2026. Men det säger ändå ganska mycket om Ulf Kristerssons förtroende.
Och om Sverigedemokraternas.

Tidöavtalet är prislappen för att Jimmie Åkesson inte får en plats i regeringen. Istället har han fått igenom en lång rad illiberala reformer. En så kallad "folkräkning" ska genomföras i syfte att spåra upp människor SD vill utvisa.

Enligt Finansdepartementet ska ”uppsökande verksamhet” genomföras i vad man kallar ”områden där risken för felaktig folkbokföring bedöms vara stor”. På ungefär samma platser ska polisen få möjlighet att upprätta så kallade "visitationszoner" där alla ska kunna kroppsvisiteras utan brottsmisstanke, bara för att de råka bo eller vara där. Permanenta uppehållstillstånd ska omvandlas till tidsbegränsade är tanken, och sedan ska människor kunna utvisas. Eller "frivilligt" återvandra.

Något som kallas "vandel" ska avgöra om utlänningar får stanna i landet. Vad "bristande vandel" är vet ingen riktigt. Sannolikt blir det en fråga om visst godtycke.

En av de mer säregna definitionerna är att någon ”i handling missaktat befolkningen”. Jag vet faktiskt inte vad detta betyder, men om man läser i kommentarsfälten på SD:s olika hatsatjer finns en ganska ingående diskussion om något som kallas "svenskfientlighet". Detta påstås utgöra en slags rasism mot svenskar.

Återkommande exempel på "svenskfientlighet" i denna spegelvärld är organiserad antirasism och antifascism. Liksom att vifta med en annan flagga än den svenska på studenten.

Andra exempel på "bristande vandel" är att bli utnyttjad som prostituerad eller att ingå i en klan, vad det nu betyder i praktiken. Den här politiken är populär bland SD:s nätkrigare, men min gissning är att den kan bli ganska svår att genomföra när opolitiska tjänstemän och domare ska sätta tänderna i tillämpningen.

Sverige är en rättsstat och även om svenska jurister är skolade i en ovanligt stark lojalitet till makten finns gränser. Så frågan är vad som händer nu?

Att styra ett land är något annat än att förhandla fram ett Tidöavtal över några glas god whiskey. I regel går ingenting som man har tänkt sig. Dessutom till bakgrundsmusik av sjunkande opinionssiffror.

Var går i så fall gränsen? När SD får 15 procent i opinionen? 10 procent?

I mitt stilla sinne betvivlar jag att Sverigedemokraterna kommer att orka. Deras väljare har redan blivit blåsta på elpriskompensationen och sänkta priser på diesel och bensin. Och fler svek lär följa.

Så vad ska Jimmie Åkesson kräva i kompensation som han inte redan fått? Det enda som finns kvar är i princip ministerposter? Och egentligen har han bara ett vapen att ta till: att hota med regeringskris.

Att detta är ett slags politiskt kärnvapen fick Vänsterpartiet uppleva under förra mandatperioden. Det är bättre att hota med än att använda. Men det som talar för att Ulf Kristersson i så fall blinkar först är tre saker.

Dels är Sverigedemokraterna större än Moderaterna. Att det största regeringspartiet inte formellt ingår i regeringen måste vara helt obegripligt för Åkessons väljare. Dels att Ulf Kristersson hittills har böjt sig för i princip allt som Sverigedemokraterna krävt. Han framstår som extremt svag och ängslig. Och dels kommer inte "Kristerssons lag" att våga sig på ett nyval efter alla löftesbrott.

2023 har alla förutsättningar att bli året då Ulf Kristersson kommer att regera sönder sig. Om det är goda eller dåliga nyheter för Sverige låter jag vara osagt.

Gott nytt år.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.