Indiens huvudstad flämtar i smoggen
Utveckling och teknik räddar inte miljön
Publicerad 2019-11-10
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den senaste veckan har bilarna i New Delhi fått turas om att fylla gatorna. Nummerplåtar med en udda siffra ena dagen, plåtar med en jämn siffra den andra. Det är i alla fall huvudregeln. Myndigheterna gör undantag för myndighetsbilar, bilar med kvinnliga passagerare och en kvinna vid ratten och taxifordon har dispens, bland andra. Dessutom har bönderna i tre delstater förbjudits att bränna av sina åkrar.
Problemet är förstås luften. Halten av små skadliga partiklar ligger gott och väl på tio gånger den acceptabla nivån. Människor berättar om att det är svårt att andas och att ögonen rinner. Skolorna hålls stängda och det har delats ut miljontals munskydd.
Det är snart 30 år sedan jag för första gången besökte den indiska huvudstaden. En omskakande upplevelse. Så mycket människor, så mycket dofter och så många intryck. Den fantastiska stora moskén, det röda fortets fasad och observatoriet Jantar Mantar från 1700-talet.
Därifrån lär det inte gå att studera himlakropparna i dag.
Ska sanningen fram var luften i New Delhi knappast fantastisk på den tiden heller. Röken från öppna eldar låg liksom tung över staden på kvällarna.
Dessutom var det en hel del trafik. Indisktillverkade kopior av Morris Oxford från slutet av 1950-talet, Hindustan Ambassador. Kopior av motorcyklarna från Royla Enfield, också de från 1950-talet. Och naturligtvis små motor rickshaws.
Det är klart att det blev avgaser, men någon smogg kan jag inte komma ihåg.
I slutet av 1980-talet präglades Indien fortfarande av självständighetskampens ambition att lita på de egna resurserna. Importerade varor var ovanliga och det fanns en svart marknad för västerländska lyxprodukter. Men allt det var redan på väg att förändras.
Det kan låta som en paradox, men när hindunationalisterna i BJP besegrade kongresspartiet i valet 1988 innebar det att Indien tog ett stort steg in i globaliseringen. Självförsörjning och protektionism ersattes med öppna famnen för utländska investerare och import av samma sorts små motorcyklar från Honda och bilar från Suzuki som finns överallt.
Samtidigt krympte förstås utrymmet för religiösa och nationella minoriteter. Den utveckling som inleddes då fortsätter i dag, senast med upphävandet av delstaten Kashmirs särställning.
Det här hade kunnat bli en text som handlade om att frihandel och privatiseringar inte alls behöver stå i vägen för nationalism och chauvinism. Men nu handlar det om luften och att människor i New Delhi just nu dör av föroreningarna.
Dagens fordon i Indien är alldeles säkert både renare och effektivare än de bilar och motorcyklar jag såg för 30 år sedan. Men de är också fler, och även om fordonen bara är en av smoggens orsaker skulle det kunna vara en tankeställare åt teknikoptimister som är övertygade om att utveckling och tillväxt är svaret på alla miljöproblem.