Boman behåller sin direktörslön

Pär Boman.

Vi har fått vänja oss vid rubrikerna om storbanksdirektörernas löner. Senast var det Michael Wolf på Swedbank som dragit in högsta vinsten, men Annika Falkengren på SEB och Nordeas Christian Clausen har också haft sina stunder.

Och nu är det Pär Bomans tur, trots att han faktiskt lämnar jobbet som direktör för Handelsbanken för att städa upp efter flyg- och jaktskandalen i Industrivärden.

Boman tar över ordförandeposten i bankens styrelse. Men han behåller sin direktörslön – drygt elva miljoner kronor årligen.

Motsvarar ett livs inkomster

Annorlunda uttryckt, Bomans årliga ersättning som styrelseordförande i Handelsbanken motsvarar ett helt livs arbetsinkomster för en genomsnittlig heltidsarbetande kvinna inom LO.

I runda tal kommer Boman dessutom att tjäna fyra gånger så mycket som ordföranden i de tre andra storbankernas styrelser. Och det är inte några blyga violer precis. Marcus Wallenberg, Björn ”Nalle” Wahlroos och Anders Sundström tillhör alla näringslivets tung­viktare.

De ilsknaste reaktionerna på Handelsbankens arrangemang kommer från ägarna. Ännu en nivå med över­betalda toppchefer skummar vinst­marginalerna. Om nu inte räkningen skickas vidare till bankkunderna förstås.

Kunderna som betalar

Tillsammans tjänade de svenska storbankerna 81 miljarder förra året.

I genomsnitt bidrog varenda svensk – precis alla – med över 8 000 kronor till bankernas vinster. Då är varken direktörs­löner eller styrelsearvoden medräknade, och i sanningens namn skulle de ändå försvinna bland vinstmiljarderna.

Och det är här miljonersättningen till Handelsbankens nye styrelseordförande får ett slags symbolisk betydelse. Den skvallrar om en kultur där alla hämningar verkar vara borta, både hos ägare och direktörer. Och då rullar både miljoner och miljarder.

Det är ändå kunderna som betalar.