Gemenskap även för moderna människor
S måste hitta en politik för att bekämpa utanförskapet
30 augusti 2009. Det brinner i Göteborg. Gatuvåldet och ungdomskravallerna mellan gäng, polis och brandkår har blossat upp igen. Stadens invånare är rädda. Man vågar inte gå ut. Jag har småbarn, sa en upprörd pappa i radio.
Snart ska den socialdemokratiska kongressen besluta om partiets förnyelse av politiken. Även om den oundvikligen präglas av dagens ekonomiska stålbad kan en framtidspolitik inte enbart handla om miljarder, jobb, arbetslöshet, välfärd, miljö och fler poliser eller ens socialarbetare. Den måste innehålla en berättelse om vilket samhälle socialdemokratin vill skapa för dem som nu är unga.
I den berättelsen borde finnas ett socialdemokratiskt projekt för att återskapa samhällssolidariteten och gemenskapen i ett Sverige där den mätta medelklassen nu i stället söker maximera den individuella nyttan i spåren av växande klyftor.
Handlar om att hålla ihop landet
Socialdemokratin som bärare av jämlikhetsidealet behöver återupprätta en kultur av gemenskap och kollektivt ansvar för samhället. Det samhälle som ungdomar demonstrerar mot i våldsamma kravaller med krossade skyltfönster, brinnande bilar och där polis och brandmän attackeras med flaskor och stenar.
Bilder av det yttersta utanförskapet i samhället.
I storstädernas förorter handlar ungdomsrevolten inte om att störta samhällssystemet, utan är en frustrerad, kriminell revolt mot ett samhälle som vänt dem ryggen. Om förorternas unga känner att samhället inte erbjuder dem en framtid där de kan utvecklas och styra sina liv, blir alternativet i stället våldsromantik och en stenhård gänggemenskap där värst är bäst.
Ungdomsvåldet är en del av ett socialt utanförskap som finns långt in i skilda klass- och åldersskikt. Att vara arbetslös, fattig, bostadslös, gammal, mobbad i skolan eller på jobbet är olika sidor av utanförskap. Men samhället är en gemenskap mellan människor där vi alla måste ha en plats och känna oss inkluderade och där alla behövs. Det var nattvandrande föräldrar som fick slut på kravallerna i Rosengård i Malmö, inte polisen!
Samhällsgemenskap handlar om att hålla ihop landet, att känna solidaritet, visa förståelse och empati också för dem som inte är som jag. När socialdemokratin byggde upp den offentliga sektorn och välfärden, lika för alla, skapades det kitt alla kunde enas om över klassgränserna och som så länge hållit ihop Sverige. Nu växer klyftorna och segregeringen. Det talas om att socialdemokratin måste erövra den förlorade medelklassen i storstäderna för att kunna vinna valet. Det handlar också om att vinna dem i utanförskapet. Och den välbärgade medelklassen är inte enbart en klass av materialistiska individualister och konsumenter. De är som vi alla; har barn och gamla sköra föräldrar, är arbetslösa eller framgångsrika, sjuka eller friska. Klyftorna och ojämlikheten som föder den nya otryggheten angår oss alla över klassgränser och sociala skikt.
Se på idrotten
För socialdemokratin, sprungen ur fackföreningar och folkrörelser, är det naturligt att söka återupprätta samhällsgemenskapen. Samhällets institutioner och offentliganställda kan inte klara allt. Samhället behöver en kulturrevolution i de gamla folkrörelsernas anda och ett eget ideologiskt profilerat projekt.
Jag vet att nutidsmänniskan är hårt pressad av arbete, familj, resor, krav och måsten. Men se på idrotten. Där genererar varje skattekrona en enorm mängd frivilligt och obetalt arbete.
S borde formulera ett program för att organisera människor och mötesplatser för ideellt samhällsarbete och fritidsaktiviteter.
Blanda vilt
Överlåt inte åt den privata upplevelseindustrin att ta över fritiden och våra ungdomars utveckling. Öppna kultur-, ungdoms- och fritidsektorn för gratisaktiviteter för unga. Ta hjälp av nätet. Organisera föräldragenerationen (medelklassen!), folkrörelser, organisationer, företag och föreningar och låt dem ta hand om ett frivilligt, obetalt arbete med ungdomsverksamhet. Var inte så ängslig!
Blanda privat, offentligt, ideellt och stimulera en kultur som präglas av värderingar om allas lika värde och att alla ska med.
Att vi gemensamt gör en insats. Det är i grunden enkelt att förena den individuella nyttan med samhällsnyttan därför att vi alla då får ett bättre samhälle att leva i.