M gör kärnkraften till identitetspolitik

Allt vi ser är två överåriga ungdomspolitiker

Stora delar av den svenska kärnkraften kommer att avvecklas, precis som kraftverket i Barsebäck.

En sak ska vi ha klart för oss. När moderaternas Ulf Kristersson och liberalernas Nyamko Sabuni i går i en debattartikel krävde en ny kärnkraftslag är det inte energipolitik det handlar om.

Det är synd för det finns viktiga energipolitiska frågor som behöver diskuteras. Tillståndsprocesser för vindkraftverk och kraftledningar till exempel. Investeringar i kraftöverföring och utveckling av teknik för att lagra energi. Och förvaltningen av den statliga energijätten Vattenfall vars senaste kvartalsrapport visar att förlusterna i den tyska kolkraften snart kan mäta sig kostnaderna för köpet av nederländska Nuon.

Jobb, välfärd och hållbarhet

Energipolitiken är viktig. Det handlar om jobb och välfärd, men också om att göra våra system hållbara för miljön och klimatet.

Det kommer att finnas länder som tvingas välja kärnkraft eftersom alternativen är sämre. Men det gäller inte Sverige.

Vi skulle kunna upprepa argumenten från de senaste 40 årens debatt. Ortsnamn som Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima. Avfallet, som kommer att vara livsfarligt under tidsrymder som civilisationen inte kan överblicka. Risken för terrorattentat.

Men egentligen behövs det inte. Den svenska kärnkraften håller på att avvecklas därför att den inte behövs, och därför att elen den producerar blir för dyr. Att räkna hem bygget av helt nya kärnkraftsverk i vårt land känns som fria fantasier.

Dåligt komplement

Dessutom är kärnkraften inte något vidare komplement till förnyelsebara energikällor som sol och vind. Till skillnad från till exempel vattenkraften ska kärnkraftverken bara gå och gå, oavsett hur mycket det blåser eller vad termometern visar.

Det är inte den kraftkälla det svenska energisystemet behöver, och det har ingenting att göra med borgerliga regeringens kompromiss för tio år sedan eller uppgörelsen 2016. Tvärtom. Att det funnits en stabil energipolitisk uppgörelse har skapat förutsättningar för branschen att planera.

Så varför kan inte Kristersson och Sabuni låta bli att använda sommartorkan till att vifta med kärnkraftsplakaten? Det är ganska enkelt. Kärnkraften är inte energipolitik i Sverige. Den har blivit identitetspolitik.

För politiker som moderatledaren och liberalernas ledare handlar det inte om argument, eller ens om kalkyler. De återkommer till kärnkraften helt enkelt för att de alltid gjort det. Det vi ser är en uppvisning av två lätt överåriga ungdomspolitiker som fastnat.

Svensk energipolitik förtjänar faktiskt bättre.


Vad tycker du om energipolitiken? Chatta med Ingvar Persson. Chatten startar klockan 9.00 men du kan ställa din fråga redan nu.

Denna chatt är stängd.

  • Ingvar Persson
    28 juli 2020

    Klockan har passerat halv tio och jag måste vidare till andra uppgifter. Stort tack till alla som bidragit till diskussionen. Det lär inte vara sista gången vi talar om energipolitk.

  • Ingvar Persson
    28 juli 2020

    Hej Arja.

    Det blir du som får sista ordet. Kul att du lyfter fram utvecklingen i industrin. Där händer viktiga saker. Men jag tycker inte vi ska skylla på konsumenterna. Det är betydligt värre att ledande politiker, som Kristersson och Sabuni, bidrar till osäkerheten med sina trötta repriser.

  • 28 juli 2020

    Jag håller med dig Ingvar om smartare konsumtionsmönster, där kan elbolagen bidra för att få konsumenterna att hushålla med resurserna. Stora industrier bidrar idag med omställning av sin produktion för drift med hjälp av olika typer av gas. De vanlige konsumenten kan inte vara så blåögd och skrika efter kärnkraft bara för att det är ”enkelt”.Vi måste helt klart ändra inriktning och se på utvecklingsmöjligheter inom nya områden!

    Arja
  • Ingvar Persson
    28 juli 2020

    Hej Ragnar.

    Det kan jag i så fall dementera med kraft. Det finns en klimatkris.

  • 28 juli 2020

    Ledaren ger intrycket att det inte finns någon klimatkris.

    Ragnar