Jag har hittat S svarta låda
Det räcker inte att återvinna redan givna löften
Jag satt och sorterade papper och hittade en utskrift av Socialdemokraternas valmanifest från 2018. 1,5 år gammalt och redan kompostmaterial. Jag blev nästan tårögd. Sån reformistisk iver! Så många tunga reformer som inte blir verklighet. Jag antar att hela regeringen legat sömnlös av politisk sorg över alla vallöften som ställs in.
Men nu finns även möjligheten att lova samma sak igen 2022 och 2026: fler bostäder, familjevecka, allmän visstid bort, höjda pensioner, en bra skola åt alla barn!
Faktum är att Socialdemokraterna sedan 1990-talet har varit världsbäst på att återvinna redan givna löften. Långt innan Greta Thunberg och second hand blev trendigt uppfann S denna återvinningsteknik.
Ta bara vinstförbudet i välfärden. Ardalan Shekarabi som först var emot ett förbud, blev sedan ansvarig i regeringen och lät Ilmar Reepalu konstruera ett närmast renlärigt vinststopp som inte hade en chans att ta sig genom riksdagens högermajoritet. Dessutom segdrogs det och voteringen lades på den allra sista dagen riksdagen hade öppet under hela mandatperioden.
Ingenting blev uträttat! Så ska en slipsten dras! S kunde återigen gå till val på att stoppa vinsterna.
Nyligen meddelade utbildningsminister Anna Ekström att inget kan göras åt friskolevinsterna.
Men viljan är det inget fel på.
Eller ta en annan ideologisk återvinnare: Magdalena Andersson som sedan 2014 stridit för en bankskatt. Hon gick till val på detta 2014 och sedan hände inget. Sedan gick man till val på det igen 2018 och förhandlade in det i januariavtalet. Kom inte och säg att det inte finns ideologisk glöd hos vår finansminister! För att inte slösa bort detta löfte ska den genomföras först 2022.
Eventuellt.
Liksom familjeveckan. Socialdemokraternas stolta vallöfte från 2018 som verkligen bet på barnfamiljerna. Nja, den ska också genomföras senare, i halverad form.
Med Moderaterna är det tvärt om. Man kan anklaga dem för mycket, men deras kärnväljare vet att med moderater i regeringen kommer skattesänkningarna dag ett vad som än händer. Ur ett trettioårsperspektiv blir skillnaden tydlig. Tre gånger moderatledd regering sedan 1990, fem gånger socialdemokratisk. Medan stora borgerliga reformer som jobbskatteavdrag, friskolor och fastighetsskatt genomförts kan jag inte minnas en från vänsterhåll.
Socialdemokratiska politiker verkar livrädda för sin egen politik. Det S-väljarna fick av fem röda regeringsperioder var växande ekonomiska klyftor där de själva var förlorarna.
Detta faktum är den svarta lådan i socialdemokratins kris. Politik är inte bara att vilja. Ibland måste man göra det man säger sig vilja för att bli trodd.
Det kan vara värt att pröva.