Dadgostar och Busch pratar ner landsbygden
Utanför Stockholm finns mer än män som luktar diesel
I kväll är det meningen att valrörelsen ska börja. I alla fall ska ledarna för de politiska, lite försenade av covid, partierna träffas för valårets första TV-debatt.
Vi vet att ett av de budskap man kommer att försöka hamra in handlar om landsbygden. Vänsterns Nooshi Dadgostar kommer direkt från en kongress där det pratats mycket om bruksorter. Kristdemokraternas Ebba Busch har ägnat det senaste halvåret åt att upprepa att hon står upp för "hjärtlandet". Och Jimmie Åkesson har gett Mattias Karlsson i läxa att ta jägarexamen.
I förra veckan kom beskedet. Volvos och Northvolts nya batterifabrik ska byggas på Hisingen i Göteborg. En gigantisk investering, 30 miljarder kronor. Fullt utbyggd kommer den att betyda 3 000 arbetstillfällen, dessutom i det som ser ut som en framtidsbransch.
Göteborg är att gratulera. Staden behåller sin prägel av industriort och viktig del av det producerande Sverige. Samtidigt är det självklart att det runt om i landet finns kommunalpolitiker och näringslivsansvariga som är besvikna.
Värst är det antagligen i Skövde. Där hade man drömt stora drömmar om just den här investeringen.
Efter beslutet har ledningarna för Volvo och Northvolt berättat att det funnits en massa argument för att lägga den nya fabriken på Hisingen. Närheten till bilfabriken är ett. Tillgången till den vindkraft som, förhoppningsvis, ska byggas utanför Västkusten en annan. Det har till och med talats om möjligheten att kyla ner processen med kommunalt avloppsvatten.
Men när det kommer till kritan är nog den avgörande faktorn människor. Det ansågs helt enkelt lättare att rekrytera kompetenta medarbetare till en liten storstad som Göteborg än till Skövde eller någon av de andra halvstora städer som tävlade om fabriken.
Sverige utanför storstäderna, "hjärtlandet" som Ebba Busch säger, är inte tillräckligt attraktivt. Frågan är om det inte till stor del är Busch - och Nooshi Dadgostars - fel.
I den politiska debatten framstår landsbygden som en märkligt exotisk plats. Här jagar man varg och kör folkrace, bakar bullar och lyssnar på melodikrysset. I vänsterledarens bild jobbar man dessutom på bruket och drömmer om en semester i Sunny Beach, en bulgarisk badort med rötter i den reellt existerande socialismens 50-tal.
Allt det där är ju sant, men det är inte hela sanningen.
Inte ett ord om digitala operaföreställningar på Folkets hus. Inte ett knyst om arbetet på grund- och gymnasieskolor, eller de kulturella centrum folkhögskolorna utgör. Inte en tanke på biblioteksbesök, föreläsningsföreningar eller teaterresor.
Visste ni att den svenska bussbranschen är en av de viktigaste aktörerna när det handlar om att sälja biljetter till teater och konserter?
Det är storstadsbons syn på landsbygden, och på lantisarna.
Som i filmen Jägarna sa Sverigedemokraternas Mattias Karlsson i helgen till stockholmstidningen Dagens Nyheter. Själv skrev jag det redan för ett halvår sedan.
Det är klart att den bilden står i vägen när man ska rekrytera kompetent personal. Det är inte säkert att internationella experter ser charmen i husvagnssemestrar eller svamputflykter. Och det är inte självklart att unga människor drömmer om att för evigt vara hänvisad till lördagskvällar på den lokala pizzerian.
I sin bok Löpa Varg fångar Kerstin Ekman allt det där. Landet utanför städerna fångas inte i en platt bild. Det är fullt av människor och kreativitet.
Om politiker som Busch och Dadgostar vill göra Sverige utanför storstäderna attraktivt räcker det inte att tala om vapenlicenser eller dieselpriser. Då måste man ta människorna på landsbygden och i alla små och medelstora städer på allvar.
Det gör man inte idag, och därför bidrar man till föreställningen att en ny batterifabrik måste ligga i en storstad.