”Då vissa köpte filtar, skaffade andra taggtråd”

Margot Wallström tror att valet kommer att handla om värderingar.

Sverige har ett utrikesdepartement värdigt en stormakt. Arvfurstens palats, som byggnaden kallas, uppfördes först av fältmarskalk Lennart Torstensson under trettioåriga kriget. Utrikesministerns skrivbord står i ett tidigare audiensrum för prinsessan Sofia Albertina, Gustaf III syster, med egen marmorstaty och utsikt mot kungliga slottet.

– Som världen ser ut kan mina morgonmöten vara som en nedstigning i Hades, säger Margot Wallström. Hon ler lite spjuveraktigt.

Populär minister

Utrikespolitik tillhör regeringsmaktens kärna och förr kallades posten faktiskt "utrikesstatsminister”. Wallström leder det största departementet och brukar i mätningar vara mer populär än andra ministrar. Hon kan se tillbaka på fyra dramatiska år med Syrienkrig, Brexitomröstning, valet av Trump, Iran, Nordkorea och ett allt mer aggressivt Ryssland. Samtidigt har Sverige erkänt Palestina, blivit invalt i FN:s säkerhetsråd och hennes "feministiska utrikespolitik” väcker intresse världen över.

– Vi har utmärkta relationer med nästan alla länder, säger hon.

Utrikespolitiken berör

En gammal sanning är att utrikesfrågor sällan avgör val. Man brukar peka på Olof Palmes valrörelse 1985 som senaste gången det påverkade på allvar. Men Wallström håller inte med.

– Indirekt blir det alltid valfrågor, 17 procent av befolkningen har rötter i andra länder, det betyder något, säger hon.
Utrikespolitik handlar om värderingar som berör på djupet, om kärnvapen, förtryck, orättvisor, flyktingkriser och krig.

Men också om samarbete och om ett jordklot där allt fler får det bättre. Sveriges röst i världen är en omistlig del av vår nationella identitet. Vilka är vi? Vad står vi upp för? Hur ska andra se på oss? "In Sweden we have a system" som vi tålmodigt förklarar på utlandsresan.

Margot Wallström är född 1954 i Kåge i Västerbotten. Pappa var sågverksarbetare och mamma sömmerska. De internationella frågorna banade väg till politiskt engagemang i SSU.

– Solidaritet var ju ledordet då. Vi gjorde insamlingar till Sydafrika. Det var en ren solidaritetshandling, apartheid var fel, säger hon.

Valkampens hjärta

Inför höstens val har Margot Wallström utsetts till ”vallokomotiv” som det kallas.

– Politik har tre uppgifter, beskriva verkligheten, röra vid människors hjärta och vara trovärdig i handling, säger hon.
I augusti kommer morgonmötena med vandringar ned i den internationella politikens Hades att ersättas av traditionell svensk valkampanj. Det socialdemokratiska valmaskineriet rullar sakta men säkert i gång med möten, samtal och debatter över hela landet. Valkampens hjärta är personliga samtal med tusen och åter tusen väljare.

– Det är ungefär samma saker jag har pratat om i alla år, demokrati, jämlikhet, kunskap och förnuft, internationalism och välfärdssamhället. Värderingar behöver inte vara så krångligt, säger hon.

Dyster debatt

Valdebatten hittills ger hon inte mycket för. Det är för dystert och för lite om avgörande frågor för framtiden som klimatet och skolpolitiken.

– Jag blir väldigt upprörd när Jimmie Åkesson står i riksdagen och säger att åren med Löfven har varit en "katastrof”. Även de borgerliga partierna bidrar till att svartmåla Sverige, säger hon, tvärtom är vi en förebild i världen. Människor vänder sig till oss och frågar hur vi har fått så stor jämlikhet och sådan tillit till våra institutioner. Mitt svar är att det har börjat med skolan, men det håller ju på att slås sönder nu.

Wallström kallar den borgerliga skolpolitiken ”oförlåtlig”. Genom friskolor och skolpengssystemet slog man sönder den viktigaste institutionen för att hålla ihop samhället.

– Det kan inte vara skattebetalarnas uppgift att göra Barbara Bergström från Engelska skolan till miljonär. Om vi bara kan påverka genom att rösta med vår skolpeng blir ju inget gemensamt kvar. Till slut blir vi som vargar, går runt med vassa armbågar och en peng, säger hon.

”Vi har ingenting att skämmas för”

2015 tog Sverige emot 163 000 flyktingar och politiken domineras fortfarande av svallvågorna. Margot Wallström är delvis självkritisk.

– Vi trodde ju faktiskt att resten av Europa skulle ställa upp mer. Men medan några länder köpte upp alla filtar köpte andra all taggtråd. Vi har ingenting att skämmas för, folk gjorde heroiska insatser, säger hon.

Det senaste kapitlet i den politiska följetong som följde är beslutet att låta de ensamkommande barnen från 2015 få en ny möjlighet att stanna. På 90-talet var Wallströms familj själva kontaktfamilj åt en ensamkomma somalisk pojke.

– Vi lärde oss ju lika mycket om Sverige som om Somalia. Hade en cykel försvunnit trodde folk att det var han, säger hon.
Trots debatten hittills tror hon att valet ändå kommer att handla om värderingar, i en osäker värld och rörigt parlamentariskt läge blir den inre kompassen viktigare än någonsin. Och sätter man sig in i politiken har Socialdemokraterna och borgerligheten väldigt olika syn på vilken väg Sverige ska ta.

– Skarvarna handlar om vad vi tror driver människor. Jag tänker att varje människas drivkraft är att vara älskad och behövd. Att det finns någon som säger ”jag kommer att sakna dig”. Allt kan inte handla om egennytta, säger hon.