Även Kreisky är värd en staty
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Willy Brandt ska få en staty. Den ska stå i Hammarbyhöjden där han bodde som flykting under andra världskriget.
En annan blivande kansler, Österrikes Bruno Kreisky, fick också han en fristad i Sverige.
Bruno Kreisky var en av efterkrigshistoriens mest framgångsrika politiker. Han var förbundskansler i 13 år, tre gånger med egen majoritet i parlamentet.
Mest känd är Bruno Kreisky för sitt engagemang i Palestinafrågan. Kreisky, som själv var jude, miste en stor del av sin familj i förintelsen. När han 1979 organiserade ett möte mellan PLO-ledaren Yassir Arafat och Socialistinternationalens president Willy Brandt väckte det ett ramaskri i Israel. Premiärminister Begin rasade i Knesset mot Kreiskys initiativ. Israeliska telegrambyrån jämförde Kreisky med Hitler.
Bilderna på Kreisky, Brandt och Arafat i Wien 1979 är historiska. Konflikten i Mellanöstern hade fått två parter, två sidor att ta hänsyn till.
Bilderna visar tre modiga politiker. När mötet ägde rum ledde Arafat en väpnad kamp mot Israel. Det var före Madrid-processen, före Oslo-avtalet.
I dag är Yassir Arafat palestiniernas folkvalde president. Ändå vågar ingen träffa honom. Sharons isoleringspolitik har varit effektiv. Arafat har inte kunnat lämna Ramallah sedan 2001.
Den israeliska militärens stridsvagnar har jämnat större delen av hans residens med marken.
Inte nog med det. Israels regering har öppet planerat att skicka Arafat i exil, de har till och med diskuterat att döda honom.
Samtidigt har konflikten förvärrats. Om detta har dagens europeiska ledare bara andrahandsuppgifter. Sedan sommaren 2002 har ingen europeisk stats- eller utrikesminister varit där.
Den 15 mil långa muren, nya bosättningar, bortsprängda hus och uppslitna olivträd är ”facts on the ground” som ingen aldrig så välskriven ambassadrapport kan beskriva i ord. Likväl påverkar de möjligheten att nå en rättvis fred.
Utrikesminister Laila Freivalds är ett av få svenska statsråd som faktiskt varit i området. Hon har i tal och artiklar angett tonen för en aktiv Mellanöstern-politik. Hon har fördömt Israels murbyggande och gett sitt stöd till Genève-initiativet.
Det är utmärkt.
Med sin fredsplan har Yasser Abed Rabbo och Yossi Beilin åter visat människor på båda sidor att det finns en partner att sluta fred med.
Men fredsavtal kan inte slutas av enskilda. Det finns bara en palestinier som har legitimitet att underteckna ett fredsavtal: president Arafat.
Sharons försök att göra palestiniernas president irrelevant är ett hot mot fredsprocessen. Omvärlden avgör om Sharon kommer att lyckas.
Kreisky tog ett historiskt steg när han träffade Arafat. Freivalds skulle kunna ta ett avgörande initiativ genom att resa till Ramallah. Kreisky är värd en staty.