Nej, politiker kan inte bygga tunnlar

Så är Hallandsåsen änt­ligen genomborrad. Ett politiskt fiasko har fullbordats.

Det dröjer ytterligare några år innan trafiken släpps genom tunneln, men faktum kvarstår. Tågen kommer att vara åtmin­stone tjugo år försenade och även med SJ:s tidtabell måste det betraktas som en ren katastrof.

Tunnelbygget genom Hallands­åsen är en skandal av sådana dimensioner att om inte priset varit så högt så skulle man ­bara skratta åt det.

Resenärerna kunde ju lika gärna ha åkt över Hässleholm. Tidsvinsten med tunneln ­kommer att bli fyra minuter.

Nu menar ju Trafikverket att en försening på några minuter egentligen inte är någon för­sening. Med samma logik innebär det att tids­vinsten med ­tunneln egent­ligen är – noll.

Ändå har bygget fått kosta över tio miljarder kronor. Det har dödat djur, skadat arbetare, förött ett landskap och skrämt livet ur lokalbefolkningen.

Hur kunde det bara få fort­sätta?

Tunneln genom Hallandsåsen var det perfekta politiska projektet. Volvo skulle få en direktlänk mellan Göteborg och ­kontinenten. Nordvästra Skåne skulle hamna på kartan och tennis-bratsen skulle få en egen tågstation i Båstad.

Många menade att tidsvinsten var för ­liten. Andra ­var­nade för att borra i Hallandsås, som egentligen är en vattenfylld horst och inte en ås. Men inget kunde stoppa tunnel­bygget som kördes i gång 1992.

Ett av Vattenfalls dotterbolag anlitades för att borra hålet. Nu hade bolaget visserligen ingen erfarenhet av tunnlar eller av skånska berg, men det hade en borr som var jättestor. Hallborr hette den och den fastnade på direkten.

1996 tog Skanska över och de borrade hål lite överallt. Vattnet forsade ut, grund­vattnet sjönk och Skanskas projekt­ledning beslöt desperat att täta berget med Rhoca-Gil. I den vattenrika horsten var det ett ödesdigert beslut.

Skanska pumpade in ett och en halvt miljoner ton akrylamid i tunneln. Och det är nu jag kommer in i bilden, för vid den här tiden arbetade jag på miljödepartementet. Det var jag som tog emot de ­första larm­samtalen och därmed blir min historia om ­Hallandsås mindre rolig.

Jag minns hösten när vi åkte från gård till gård nere på ­Hallandsåsen. Ångestfyllda föräldrar, oroliga bönder och tunnelarbetare med skakande händer. Förgiftade.

Kommunikationsminister ­Ines Uusman menade att om det gick att åka till månen, så skulle det väl gå att bygga ­färdigt tunneln. Men politiker kan inte bygga tunnlar. De ­borras av människor i en ­oberäknelig miljö.

I dagarna påbörjas ett helt annat projekt. Med Förbifart Stockholm byggs värld­ens längsta tunnel i stadsmiljö. Den är det per­fekta projektet, ­politikerna lovar

tidsvinster.

Men vi som har hört allt det där förut ser med tillförsikt fram mot invigningen om sisådär en trettio år.

Följ ämnen i artikeln