Anna Kinberg Batra måste stå för sitt ord
Dagen efter moderatledarens senaste flyktingutspel är den stora frågan som hänger över landet naturligtvis vart svensk asylpolitik är på väg. När det ledande oppositionspartiet tycks vilja vända färjor, förneka människor rätten att söka asyl och dra i gång en kedja som skulle få effekter genom hela Europa finns det skäl att vara orolig.
Om Anna Kinberg Batra verkligen menar det hon sa i går skulle vill hon att Sverige ska bryta mot en hel katalog av internationella rättsliga åtaganden, och dessutom antagligen skaka det europeiska samarbetet i grunden.
“Jag tvivlar på att de menar vad det verkar som de menar” sa inrikesminister Anders Ygeman.
Nästa fråga
En minnesvärd formulering, för gårdagen lämnar nämligen också en mindre men inte alls oviktig fråga. Går det över huvud taget att göra politiska uppgörelser med dagens moderatledning?
Frågan börjar naturligtvis med decemberöverenskommelsen för snart ett år sedan. Där tog partierna tillsammans ansvar för att Sverige skulle kunna regeras, trots Sverigedemokraternas ultimatum.
Det avtalet höll i knappt tio månader. Sedan bröt Kinberg Batra med lätt hand hela uppgörelsen. Hon orkade inte försvara den mot en skara champagnerusiga unga kristdemokrater.
Dåligt för Sverige
Man kan säga att det är dåligt för Stefan Löfven, eller för Moderaterna själva. Men framför allt blir det vanliga svenskar som får betala priset för fortsatt politisk osäkerhet.
Decemberöverenskommelsen varade inte ens ett år. Flyktinguppgörelsen i drygt två veckor. Längre sedan är det faktiskt inte sedan de politiska partierna, minus Vänsterpartiet och - förstås - Sverigedemokraterna, gjorde upp om migrationspolitiken.
Man kan säga att delar av uppgörelsen är dålig. Tillfälliga uppehållstillstånd för människor från Syrien till exempel. Man kan också säga att uppgörelsen innehöll sådant som inte hörde dit, som skatterabatter för IT-tjänster.
Gemensam utmaning
Men man måste också säga att flyktinguppgörelsen hade delar som skulle bidra till att möta de utmaningar strömmen av asylsökande skapar ute i det svenska samhället. Och framför allt demonstrerade den att svenska politiker hade en vilja att möta de utmaningarna tillsammans.
Kanske var just detta det allra viktigaste med hela överrenskommelsen.
Den illusionen bestod alltså i 16 dagar, för även om oppositionen gnällt nästan varenda dag de senaste veckorna har ändå bilden av något slags gemensam beslutsamhet funnits där. Till i går alltså.
Om Anna Kinberg Batra velat hade hon kunnat ta telefonen och ringt till Anders Ygeman, eller till Stefan Löfven för den delen. Hon kunde ha fört fram kravet på gränskontroller och omedelbar avvisning och resonerat om det realistiska i utspelet.
Skapar oro
Hon kunde ha hänvisat till nya fakta, om det nu finns några.
I stället kallade hon till presskonferens för att lansera sin desperata och sannolikt ogenomförbara plan. Och på köpet skapade hon mer oro, större osäkerhet och nya praktiska problem. Helt på tvärs med själva tanken bakom flyktingöverrenskommelsen. Och helt på tvärs med vad Sverige skulle behöva.
Det värsta är att moderatledaren inte ens tycks förstå vilken skada hon gör.
Frågan om uppgörelser med Anna Kinberg Batra alls betyder något väntar fortfarande på sitt svar.