Timbuktu hjälper barn att bli hörda

Sverige lever inte upp till Barnkonventionen

Det första minnet av rasism under skolgången är från låg- och mellanstadiet. Som den där gången när Jason grep tag i en bandyklubba samtidigt som ett annat barn. Barnet svarade med ilska, kallade honom rasistiska tillmälen. När Jason såg sig om upptäckte han att flickan han var förälskad i stod alldeles intill och hade hört alltihop.

“Det gjorde mig väldigt ledsen. Men jag vågade inte prata med lärare eller mina föräldrar om det som hänt”, berättade han för TV4:s Nyhetsmorgon.
Jason Diakité växte upp till att bli rapparen Timbuktu, författare och föreläsare, och har nu skrivit handboken “Du har rätt” tillsammans med opinionsbildaren Matilda Westerman, som i många år suttit i BRIS förbundsstyrelse.

Författarna poängterar ett antal artiklar i barnkonventionen: Alla barn är lika mycket värda. Barnets bästa ska vara avgörande vid beslut. Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Barn har rätt att uttrycka sig och höras.

Fallet Lilla Hjärtat skakade om

Det är en bok som på ett konkret sätt lär barn om deras rättigheter och behovet är stort. För den 1:a januari blev Barnkonventionen lag i Sverige, samtidigt som diskussionen om hur den ska implementeras går i vågor. Och sällan har barns rättigheter varit så mycket i fokus.

Den starka föräldrarätten, som bland annat gjort det svårt för utsatta barn att få hjälp av socialtjänsten, omprövas nu. Det fasansfulla fallet med 3-åriga flickan kallad Lilla Hjärtat skakade om Sverige och väckte frågan om familjehemsplacerade barns rättigheter, gentemot biologiska föräldrars önskemål. Liknande fall kom upp till ytan och orsakade ramaskri. Lex Lilla hjärtat kan göra skillnad.

Blivit maktfaktor

Vi har också äntligen börjat betrakta barn som bevittnar våld i hemmet som brottsoffer, tack vare både forskning och modiga vittnesmål på vägen. Även där behöver lagstiftningen komma ikapp.
Många barn bär på alldeles för mycket och de gör det i tystnad. Trakasserier via sociala medier, förnedringsrån, övergrepp, kriminella anhöriga, mobbing, missbruk i hemmet. Att våga berätta om vad man blivit utsatt för är nyckeln. Om den första vuxna som barnet berättar för inte förvaltar förtroendet, så måste modet att fortsätta försöka finnas där.

Det är lätt att säga och svårt att kräva. För alltför många barn vet också att det kan ha ett socialt pris att blanda in vuxna. Men att bära sorgen i ensamhet kan vara tusen gånger värre.
Paradoxalt nog har också barn blivit en maktfaktor de senaste åren. Det är unga klimataktivister, inte vuxna, som lyckats föra upp frågan om klimatkrisen högt på agendan. Det är miljonprotester världen över som tvingat politiker att agera. För det är trots allt framför allt de, och deras barn och barnbarn, som kommer att få uppleva konsekvenserna av beslut som fattas nu.
Barns röster måste få höras. Och vi som är vuxna måste lyssna.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.