Fattiga nationalister startar inte klasskrig
Hemlandet blir människors sista hopp
Jamie Dimon, chef på finansbolaget JP Morgan Chase, är orolig. Det är Stephen Schwarzman, riskkapitalbolaget Blackstones styrelseordförande, och miljardärerna Ray Dalio och Warren Buffett också.
Nå, vad är det som plågar dessa stenrika amerikaner? Ojämlikhet. Herrarna har insett att det bråddjupa gapet mellan fattig och rik kan betyda slutet på det ekonomiska system som gjort dem så ofattbart förmögna.
I en ny intervju med tv-kanalen CBS flaggskepp ”60 minutes” gick Dimon till attack på giriga, själviska bankirer som höjt sina egna ersättningar och inte bryr sig ett skit om vanliga amerikaners pressade tillvaro. I förra månaden så varnade Dalio för att de växande klyftorna på sikt kan leda till en blodig revolution i Amerika.
Frågan är om han behöver vara så orolig. För trots att USA:s fattiga har det sämre än fattiga i något annat västland så älskar de också sitt land med en ojämförbar hetta.
Enligt det samhällsvetenskapliga forskningsprojektet World values survey så är nästan alla amerikaner i de lägsta inkomstgrupperna mycket eller ganska stolta över sitt land. Under finanskrisen för tio år sedan blev de patriotiska känslorna faktiskt ännu starkare. Någon motsvarighet bland andra utvecklade länder finns inte.
I reportageboken ”Broke and patriotic” reser sociologen Francesco Duina till nordstaten Montana och sydstaten Alabama för att undersöka varför människor som lever i armod – och borde ha skäl att vilja störta det gamla i gruset – känner sådan kärlek till sitt fosterland.
– När man kämpar, när man är superfattig och pank och går igenom allt det här så måste man tro på något, något bättre eller högre.
Så säger Darrius – en Montana-man som bor i en bil med sin gravida fru – om varför han är lojal med USA.
Duina går med sina frågor till människor på härbärgen, tvättinrättningar, second hand-butiker, äldreboenden, bibliotek och busstationer. Tre centrala uppfattningar om USA återkommer i intervjuerna.
Fattiga människor – oavsett om de är svarta eller vita, religiösa eller inte, röstar höger eller vänster – betraktar sitt hemland som ett slags sista hopp för människor som är längst ned i maktpyramiden. Det sociala kontrakt som USA grundades på – att folket utser makthavare som tjänar folket och att folket när som helst kan vräka makthavarna – ger fortfarande fattiga människor en sorts självaktning.
Dessutom uppfattas USA trots allt som ett rikt och generöst land där hårt arbete alltid lönar sig. Och USA är också världens friaste land där alla är sin egen herre.
Ja, vi har hört det där förr, inte minst i högtidstal från ett etablissemang som berikat sig på att knäcka landets arbetarklass.
Men, menar Duina, i dag är det Amerikas fattiga som i verkligheten bär upp nationella ideal om frihet, värdighet och självbestämmande. Helt enkelt eftersom de inte längre har något annat att förlita sig på. De starka känslorna för vad USA är – och inte för vad USA borde vara – gör det osannolikt att underklassen kommer resa sig.
Om Duina har rätt så kan oroliga miljardärer som Ray Dalio och Jamie Dimon – som för övrigt är uttalade motståndare till de ambitiösa planerna för välståndsfördelning som vänsterpolitikerna Elizabeth Warren och Bernie Sanders för fram – andas ut.