Stoppa regeringens fåniga läskampanjer
Ingen normalt funtad unge är intresserad av ministerns boktips
Jag kan egentligen ingenting om språk. Inte i teorin i alla fall. Men jag har alltid läst mycket – från Kalle Anka-tidningar till skönlitteratur och en kort vända litteraturvetenskap på universitetet. Man behöver inte minnas vad pluskvamperfekt är för att kunna jobba på tidning.
Eller vi får se vad chefen säger efter det här, kanske står det en flyttkartong på skrivbordet på måndag.
I dag skriver representanter för Sveriges Författarförbund, Svensk biblioteksförening och Läromedelsförfattarna på DN Debatt. De är inte glada. När de flesta barn och unga nu går på lov kommer de glömma bort mycket av vad de lärt sig under året. Särskilt de som inte läser på sommaren.
Nästan 40 procent av alla elever tycker att läsning är slöseri med tid, enligt Pisa-undersökningen från 2018. Vi är bland de minst entusiastiska läsarna i EU.
Skribenterna beskriver regeringens föga imponerande ”lässatsningar”.
I stället för ordentliga skolbibliotek med utbildade bibliotekarier får vi ”läsambassadörer” och ministrarnas bästa boktips på regeringens instagramkonto.
Det är skolboksexempel på låtsassatsningar som låter fina och – viktigast av allt – inte kostar särskilt mycket. I stället för att köpa in ordentligt med böcker och anställa riktiga skolbibliotekarier, försöker man snabbutbilda vanliga lärare och ”stimulera barnens läsintresse” på annat vis.
För ett par år sedan döpte regeringen till exempel om höstlovet till läslov.
– Att föreningslivet och fotbollsföreningen också tänker på läsningen, det gör ju att vi kan nå så många fler, sa den dåvarande utbildningsministern Gustav Fridolin (Mp).
Men det kan inte vara fotbollstränarens ansvar att släpa med ett gäng svettiga ungar till bibblan efter matchen.
Statens egna utredningar har kommit fram till att man bör skriva in i skollagen att skolbibliotek ska vara bemannade och att eleverna ska ha rätt till läromedel. Det låter som självklarheter. Men i dag har färre än hälften av alla elever i Sverige tillgång till ett skolbibliotek med en riktig, utbildad bibliotekarie.
På min gymnasieskola (en friskola) hade vi inget ordentligt bibliotek. Det fanns ett rum med böcker, men ingen såg till någon bibliotekarie. Det påstådda biblioteket var snarare ett förråd för oanvända matteböcker.
På loven blir det ännu tydligare att läsandet är en klassfråga. Barn i familjer med låg inkomst halkar efter mer än andra under sommarlovet. Så går det när fotbollstränaren inte följer regeringens rekommendationer.
Det är hög tid att regeringen slutar med pr-trick och fåniga kampanjer. Skolminister Lina Axelsson Kihlbom måste ta striden för att ge alla rätt till skolbibliotek med riktiga bibliotekarier – kosta vad det kosta vill.
Läsning kan förändra liv. Hade det inte varit för serietidningarna hade jag antagligen varit lika arbetslös som farbror Kalle.