Unga politiker yrar om fondsocialismen
Borgerliga väljare vill inte ha vinster i välfärden. De vill hellre ha skola och sjukvård för sina skattepengar.
Det är inte konstigt att Moderaterna är nervösa. De ska ju värna skolföretagen och vårdbolagens vinster, men samtidigt behålla sina väljare. Det är därför Anna Kinberg Batra vacklar och försöker hitta en kompromiss.
Hon vill ställa hårda kvalitetskrav på vården, säger hon. Men ändå värna valfriheten.
Hennes borgerliga kolleger låter likadant:
– Allas möjligheter att välja, säger Annie Lööf.
– Fortsatt valfrihet är det viktiga för oss, säger Jan Björklund.
– Rätten att välja borde vara en rättighet, menar Ebba Busch Thor.
Ja till och med Jimmie Åkesson propagerar numera för valfrihet. De menar att utan vinstdrivna företag blir det ingen valfrihet, men det har väl alltid funnits möjligheter att välja.
Det är möjligt att de borgerliga partiledarna är för unga för att minnas hur det egentligen var under de socialistiska mörkertider de brukar skrämmas med. Annie Lööf anspelar till exempel på gamla tider när hon säger att en begränsning av vårdvinsterna skulle vara ”ren och skär fondsocialism”.
Men faktum är att jag valde min välfärd redan under fondsocialismens dagar. Ännu tidigare faktiskt, eftersom jag fick välja skola när jag flyttade till Malmö i början av 60-talet. Sedan valde jag tandläkare, gynekolog och så småningom dagis till mina barn. Och nu pratar vi fortfarande om den gamla socialistiska tiden då borgerligheten påstår att det inte fanns någon valfrihet, men jag bytte vårdcentral när den gamla inte dög.
Jag valde öron- näs- och halsläkare, ögonläkare, allergiläkare och mödravårdscentral. Jag har valt bort dåliga skolor och förhandlat äldreomsorg för min mamma.
Det har alltid funnits valfrihet, men det är inte min valfrihet Alliansen pratar om. Det handlar inte väljarnas valfrihet utan om företagens rätt att etablera sig som de vill. De talar om rätten för hundratals hemtjänstföretagare att tjäna pengar på gamla människor som inte klarar sig själva.
För Alliansen handlar det om vårdbolagets rätt att stänga en förlossningsklinik för att den inte var lönsam. Att låta hundratals elever stå utan skola från en dag till en annan.
Helst vill de förstås att det ska gå bra för välfärdsföretagen så att de kan börsintroduceras och köpas och säljas. Anna Kinberg Batra säger att hon vill ställa hårda kvalitetskrav på skolan, sjukvården och omsorgen.
Samtidigt vill hon ge företagen valfrihet att agera på en marknad där det alltid är vinsten som räknas först. Sedan kommer aktieutdelningar, chefernas bonus och sist av allt kommer skolbarnen, de gamla och de sjuka och de har inte någon valfrihet alls.