Fattiga får lita på välgörenhet

Eva Franchell

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2019-08-22 | Publicerad 2016-10-18

I Sverige lever allt fler i absolut ­fattig­dom.

De är inte bara pankare än andra. De är så fattiga att de måste kämpa för sin överlevnad varenda dag. Det handlar om ensamstående föräldrar, fattigpensionärer, psykiskt sjuka och männi­skor som är fast i missbruk. ­Det kan vara människor som hamnat i limbo mellan sjukersättning och ­a-kassa.

Eller EU-medborgare och papper­slösa.

Återstår bara välgörenhet

Alla har de det gemensamt, att de ­samlas i Stadsmissionens köer för att få lite mat eller en varm jacka när tempera­turen sjunker under noll. Någon annan hjälp finns inte att få.

En del har inte rätt till svenskt försörj­ningsstöd och för dem återstår bara välgörenheten. ­Andra har gått till socia­len, men tvingas vänta på bistånds­beslut och får så länge förlita sig på till exempel kyrkan eller Stadsmissionen.

Åter andra har egentligen rätt till samhällets stöd, men skickas ändå ­vidare till soppköerna på stan. Den hårt belastade socialtjänsten slipper besvär och kan ­hålla sin budget.

Skyddsnätet får allt större revor

Det är Ersta Sköndal högskola och ­Sveriges stadsmissioner som kartlagt den värsta fattigdomen. Stadsmis­sionernas ordförande Lotta Säfström ifråga­sätter utvecklingen. Vad innebär det i längden om socialtjänsten fort­sätter att hänvisa människor till Stads­mis­sionen trots att de egentligen har rätt till samhällets stöd?

Det sociala skyddsnätet får allt större revor och de allra fattigaste faller igenom först. I Sverige finns det människor som inte kan äta sig mätta. Som fryser.

Tage Erlander ska ha sagt att ett samhälle kan be­dömas utifrån hur det ­behandlar

sina svagaste. Det gäller även i dag.