Kristersson lämnar inte ett vackert arv
Allt Reinfeldt skapade ligger i grus
Om Ulf Kristersson förlorar valet om knappt tre månader kommer han inte att få någon ny chans. Det moderata partiet har varit förlåtande mot Kristersson men någonstans tar tålamodet med en förlorare slut.
Vi kan redan nu börja fundera på vilket arv oppositionsledaren kommer att lämna efter sig. Det är ingen vacker syn.
För partikamraterna är antagligen det mest förödande att borgerligheten splittrats under Ulf Kristerssons tid i toppen. Istället för en samkörd borgerlig allians ser vi i dag ett konservativt ytterkantsblock där högerpopulisterna håller i taktpinnen.
Ligger i grus
Den borgerliga enighet Fredrik Reinfeldt och Anders Borg skapade ligger i grus.
Man kan säga att det varit Ebba Busch som hållit i taktpinnen och att Moderaternas anpassning började under Kristerssons företrädare. Men det är svårt att inte lägga ansvaret för det borgerliga förfallet på dagens moderatledning.
Kristersson kommer inte bara att lämna en splittrad borgerlighet efter sig. Han har dessutom monterat ner flera av de traditioner som fått den svenska politiken att fungera. Det syns inte minst i det unika bråket kring pensionerna och årets vårbudget.
Budgeten skjuts i sank
Själva budgetprocessen sköt Moderaterna ner med benäget bistånd av Sverigedemokraterna redan 2018. Hade partierna hållit sig till praxis skulle Sverige aldrig ha fått någon servettbudget, och då skulle också förutsättningarna för en långsiktig ekonomisk politik ha varit mycket bättre.
Den moderata partiledningen såg det hända men gjorde absolut ingenting. Och nu talar Elisabeth Svantesson om att förstärka regeringens möjligheter att kontrollera budgetarbetet, som om hon inte själv vore en stor del av problemet.
Den pågående processen för att ge Sverige en budget pekar på ytterligare två delar i arvet efter Kristersson. Politiseringen av talmansuppdraget och en total avsaknad av känsla för rent spel.
En skandal
Att borgerligheten ville hindra riksdagen från att rösta om ett förslag som sannolikt vunnit, med hjälp av en falsk majoritet i Finansutskottet är en skandal. Liksom att ingen vågade lita på att Andreas Norlén skulle sätta stopp för trixandet.
Kristersson kan naturligtvis vinna valet. Då får han flytta in i Sagerska palatset, men också ta ansvar för den politiska kultur han skapat. Populister med veto, politiker som sätter partiintresset främst och som är redo att använda alla medel.
I annat fall blir det här hans politiska arv. Det är inte vackert.