Journalister hör inte bomberna i förorten
Sprängningen på Södermalm säger något otäckt om Sverige
En sprängning har skett i ett av Stockholms kändistätaste krogkvarter – Nytorget på Södermalm.
Nyheten toppar nästan alla svenska riksmedier tisdagen den 17 januari.
Och nu ska jag säga det alla tänker: det hade inte hänt om sprängningen skett någon annanstans än på Södermalm. Inte heller hade Sveriges Radios reporter – som rapporterade om händelsen – sagt att han blev stoppad i en poliskontroll på väg till jobbet.
Missförstå mig rätt, det är givetvis fruktansvärt att det sker en sprängning i Stockholms innerstad. Dessutom är det ju nytt, för Södermalm har ju varit rätt förskonat från sprängningar sedan tidigare – vilket gör att det nya i nyheten förstärks.
Men vem har hört en reporter på Sveriges Radio säga att han fastnade i en poliskontroll på väg från sitt hem i Rosengård?
Inte jag i alla fall.
I skrivande stund vet man inte varför eller mot vem sprängningen var riktad. Däremot har man gjort en drös artiklar med röster från drabbade invånare på Nytorget. Frågan är om en liknande vinkel hade gjorts i en förort eller på “landet” som Stockholmare kallar varenda plats i Sverige som är utanför tunnelbanesystemet.
Utöver att en nyhet är ny eller ovanlig, är närhetsprincipen någonting journalister tar in för att värdera en nyhet. Har nyheten skett i din närhet eller påverkar dig som nyhetskonsument på något sätt, då är nyheten extra relevant. Men närhet är också något subjektivt.
För en läsare i Arvidsjaur är en fråga i Arvidsjaur viktigare är en nyhet i Stockholm.
Men för en journalist som bor mitt i kultursveriges krogmekka är en sprängning vid Nytorget jättenära. Skriver du för “Mitt i Södermalm” är detta inget problem, men jobbar du på ett rikstäckande medie är denna demografiska koncentration ett verkligt problem.
Åtminstone ur demokratisynpunkt.
För även om det är kompetenta och välutbildade personer som knattrar tangenter dag ut och dag in, blir det en fråga om perspektiv när de största dagstidningarnas journalister bor på samma ö.
I många fall om denna ö också är samma plats som journalisten i fråga är uppväxt på. Ens bakgrund påverkar, förvånande nog, ens perspektiv.
Därför är representation är så viktigt – även inom journalistkåren. Ska man försöka skildra Sverige och det svenska samhället behövs journalister från hela Sverige. Annars blir det lätt blinda fläckar. Eller att man lägger för stort krut på saker som resten av Sverige kanske egentligen inte bryr sig om.
Så ja: sprängningen på Södermalm ska givetvis uppmärksammas.
Men fram tills den dagen en reporter nämner att hen fastnade i en poliskontroll i Rosengård på väg till jobbet, finns det mycket kvar att önska av journalistkårens representation.