Mejla

Jonna Sima

Tusses seger är ett finger mot rasismen

Melodifestivalen är inte bara en musiktävling

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Tusses vinnarlåt ”Voices” fick rekordmånga röster i lördags. Han har beskrivit bidraget som ett svar till bland annat de rasister som han stött på sedan han kom till Sverige 2009.

Foto: MAGNUS SANDBERG / AFTONBLADET

LEDARE

Den segertippade artisten i årets Melodifestival infriade alla förväntningar i lördags. 19-årige Tusse Chiza lämnade folkkära och etablerade stjärnor som Charlotte Perrelli och Danny Saucedo långt efter sig när alla poäng var utdelade. Anledningen var givetvis hans starka framträdande och att "Voices" är den perfekta schlagerlåten, med en refräng som sätter sig och en tonartshöjning som ger rysningseffekt.

Tusse hade också den stora berättelsen – storyn – årets Melodifestival.
Den unge mannen i glitterskor och röd sammetsdräkt har en bakgrund som ingen annan i startfältet. I intervjuer har Tusse Chiza berättat om hur han kom till Sverige som sjuåring efter att ha flytt det krigsdrabbade Kongo-Kinshasa. Under den svåra flykten kom han bort från sin mamma och pappa och efter nästan tre år i flyktingläger i Uganda hamnade han som kvotflykting i en fosterfamilj i Dalarna.

Mött rasism dagligen

I det nya hemmet uppmuntrades han att vara sig själv; en pojke som ville ha målade naglar och sjunga inför publik. Alla har inte accepterat vem han är och hur han ser ut. Till Aftonbladet säger Tusse att han har mött rasism på grund av sin hudfärg så gott som dagligen. "Voices" beskriver han som ett svar till alla som försöker trycka ned andra.
– Den handlar om medmänsklighet och hopp. Ett budskap som jag hade önskat när jag var yngre att det skulle vara så, att alla faktiskt får vara sig själva. Att alla vi är människor och vi borde lyfta varandra. Att vi alla betyder lika mycket, säger han till Nöjesbladets Tobbe Ek.
Varje år påstås det att Melodifestivalen och Eurovision song contest inte är politik. Varje år väcker tävlingarna brännande aktuella – politiska – frågor. För samtidigt som stora delar av Europa går i en mer auktoritär och illiberal riktning har både den svenska och europeiska sångtävlingen blivit en viktig symbol för mångfald, hbtq-frågor och mänskliga rättigheter.

Olivkvist till Eric Saade

I år har till exempel skurkstaten Belarus tvingats lämna tävlingen, efter att bland annat Liberalernas EU-parlamentariker Karin Karlsbro tagit initiativ till en namninsamling i protest mot den brutala diktaturens medverkan.
Det går inte heller att tolka Israels 12 poäng i lördags till halvpalestinske Eric Saade – som tidigare har varit öppen med att han inte blir insläppt i Israel på grund av sitt palestinska ursprung – som något annat än en framsträckt olivkvist.

Och vare sig Tusse Chiza vill det eller inte blir han en symbol för en politik som stora partier inom Sveriges riksdag är emot. Sverigedemokraterna vill helt stoppa mottagandet av kvotflyktingar, medan Moderaterna drastiskt vill minska antalet med mer än hälften. Om de två partierna får styra regeringen nästa år, kommer barn och unga i Tusses situation få samma chans i Sverige?

Melodifestivalen är en underhållande musiktävling och inget riksdagsval

"Can you hear a million voices?", sjunger Tusse Chiza i sin vinnarlåt.
Ja, eller 2 964 269 röster för att vara mer exakt. Tusse blåste ut gamla rekordsiffror genom fönstret.
Melodifestivalen är en underhållande musiktävling och inget riksdagsval. Men det är inte bara en bra låt Sverige skickar till finalen i Rotterdam senare i vår, utan också en manifestation för mångfald och tolerans, mot rasism och hat.
Det kan behövas i dagens Europa.

Av: 

Jonna Sima

Publisert:

LÄS VIDARE

"Du vet väl vem som bor i Stefan Löfven?"

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Melodifestivalen

Tusse Chiza

Eric Saade

Danny Saucedo

Charlotte Perrelli

Eurovision song contest

Kongo-Kinshasa