Låt Stockholmaren återgå till att vara en medborgare

Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund håller rikskonferens i Luleå. Temat i år är ”Kunden i centrum”.

Ekonomismens kultur genomsyrar allt större del av tillvaron. Vi betraktas som kunder ända in i döden.

”Numera säger de som har politiska uppdrag praktiskt taget aldrig att de företräder medborgarna. De representerar i stället skattebetalarna”, konstaterar fd kulturministern Bengt Göransson i ”Tankar om politik” (Ersatz).

Göransson hör till de få folkrörelsesocialister som finns kvar i dagens arbetarrörelse. Hans pregnanta iakttagelser av kultur- och samhällsförändringar kan ofta läsas på Aftonbladets kultursidor.

Han hör till den generation politiker som sätter tänkandet före kampanjerna. För Göransson är demokratin i mångt och mycket ett samtal, ett möte mellan myndiga människor – medborgare – där värderingar kan brytas.

Han är bekymrad över marknadens intåg i politiken.

Samtidigt som det politiska uppdraget reduceras till ett ansvar för skattepengar har samhället omdefinierats till att betraktas som en butik vars uppgift är att betjäna medborgarna i deras roll som kunder, resonerar Göransson.

De socialdemokrater som tror att valet i Stockholm kan vinnas genom mer av kundanpassning bör läsa Göranssons bok.

Faktum är att just Stockholmspolitikens bataljer skulle kunna bli de mest ideologiskt intressanta. Om bara (S) slutade mumla om medelklassen och tog strid för medborgarskapet gentemot marknadifieringen.

Är det något som kan länka samman medelklass och arbetarklass är det idén om medborgarskapet – vi är inte bara kunder utan ingår i ett större socialt sammanhang där vi har både rättigheter och skyldigheter gentemot varandra.

Det finns mycket som en rödgrön politiker kan uppröras över:

när mer eller mindre seriösa företagare skor sig på friskolesystemet och stoppar vinstpengarna i egen ficka i stället för att satsa på barnens skolundervisning

när vården marknadsanpassas så att det inkännande samtalet mellan patient och läkare inte hinns med för tid är pengar eller vården av våra äldre sköts av privata företag vars fokus är pengar snarare än omsorg

när upphandlingar sker i kommun och landsting och allting hemligstämplas för att affären är för viktig för att medborgarna ska få insyn

när torgen säljs ut till privata företag och de offentliga mötesplatserna försvinner

när kulturen festivaliseras och blir till jippon för att sälja in huvudstaden på världskartan i stället för att låta kulturen bli just den väckarklocka och fördjupning som demokratin behöver

Listan kan göras hur lång som helst. Allt detta som orsakat tidningsrubriker på senare år, och som engagerar Stockholmaren om hon så är medelklass eller arbetarklass, hör samman med att samhällsangelägenheter förvandlas till affärsverksamheter.

Ser sig politikerna som skattebetalarnas företrädare är de bara intresserade av om utförsäljningen gav tillräckligt med klirr i kommunens kassa eller inte. Politiken blir till andefattigt kalkylerande. Den avpolitiseras. Vilka väljare blir engagerade av det?

”Låt politiken vara politik och affären affär”, skriver Bengt Göransson.

Ett slagord som Jämtin & Co skulle kunna använda i årets valrörelse.

Återupprätta medborgarskapet i huvudstaden!

Följ ämnen i artikeln