SD-ledning får gräddfil i media

Publicerad 2015-04-27

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Konflikten inom Sverigedemokraterna handlar inte i första hand om graden av nationalism och rasism i partiet utan om mängden polish.

I dag kommer med all sannolikhet den interna oppositionen i Sverigedemokraterna uteslutas, med ungdomsförbundets ordförande Gustav Kasselstrand i spetsen.

I media beskrivs det som en konflikt mellan en socialkonservativ och nästan rumsren partiledning mot en grupp nationalister och rasister. SD:s vikarierande partiledare Mattias Karlsson har kallat de som ska uteslutas för ”neofascister”.

Alla som följt SD en längre tid förstår naturligtvis att bilden är mer komplicerad än så. De som sökt sig till ett rasistiskt parti har mer gemensamt än vad som skiljer dem åt.

Borgerlig dröm

Att kretsen kring Jimmie Åkesson vill beskriva konflikten som ideologisk är naturligt, de har hela tiden argumenterat så kring den så kallade ”nolltoleransen” mot rasism. De framstår dessutom i bättre dager om de drar en gräns mot extremism än om de försvarar sina ekonomiska arvoden.

Även att delar av borgerligheten hakar på är rimligt, många drömmer om ett ”rumsrent” Sverigedemokraterna så att den högermajoritet som finns i riksdagen kan omsättas i en borgerlig regering.

Men varför så många politiska kommentatorer och journalister låter SD:s ledning sätta bilden av konflikten är faktiskt en gåta. Inget annat parti skulle ges samma gräddfil vad gäller tolkning av interna bråk.

All kritik sann

Konflikten inom Sverigedemokraterna handlar inte i första hand om graden av nationalism och rasism i partiet utan om mängden polish. Sverigedemokraterna har, enligt partiprogrammet, en ”nationalistisk grundsyn”.

Detta, inte någon eventuell ”socialkonservatism” skiljer SD från övriga partier.

I helgen har anklagelserna mot ungdomsförbundet haglat. De är extremister, de samarbetar med fascister och de har ägnat sig åt diverse fulknep i kampen om makten i partiet.

Allt detta är troligen sant, men gäller även den styrande kretsen kring Jimmie Åkesson.

”Nolltolerans”

Den enskilda person som troligen mest bidragit till att sprida extremism är Åkessons nära vän Kent Ekeroth som registrerat och fungerat som arbetsledare för Sveriges största hatsajt, Avpixlat.

Han fick sin publika genombrott genom den så kallade ”järnrörsskandalen” och är i dag partiets kandidat till justitieminister.

För honom, och övriga kretsen kring partiledaren, gäller ingen ”nolltolerans”.

Rasister mot rasister

Jimmie Åkesson var själv ordförande för ungdomsförbundet innan han tog över partiet i en kupp för ungefär tio år sedan. Troligen vill han helt enkelt förhindra att något liknande händer igen.

Därför blandas nu politiska, organisatoriska och ideologiska argument i en enda röra i syfte att försvara partiledningen.

Men det är två rasistiska falanger som står mot varandra. När stridens dimmor skingras kommer Sverigedemokraterna fortfarande vara samma parti.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Anders Lindberg

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.