På Nobelfesten ryms det inga lögnhalsar

Kemipristagaren från 2009, Venkatraman Ramakrishnan.

Stockholm glittrar aldrig mer än staden gör i dag. Visst, en schlagerfinal bjuder på mer konfetti och fler blänkande paljetter, men det är inte samma sak.

Den eleganta tyngden i fransande långklänningar och strikta frackar spelar i en egen division. En doft av en annan tid. Lite som i årets adventskalender, där upptäckare och uppfinnare är superstjärnor.

Alfred Nobel är ju bilden av den tiden som känns extra avlägsen i dag.
I USA och Storbritannien talar man nu om post truth politics. Hillary Clinton pekar till och med ut lögnerna som ett hot mot människors liv.

Påhitt och rena lögner

Både Donald Trump och företrädare för den brittiska brexitkampanjen har ogenerat använt påhittade uppgifter och rena lögner. De avslöjades gång på gång, utan att det fick några konsekvenser.

Nobelpriset och Nobelfesten representerar ett väldigt annat sätt att se på sanningen, och på vetenskapen. Det där vet forskarsamhället. Årets pristagare i kemi, fransmannen Jean-Pierre Sauvage, oroar sig för en tragedi för mänskligheten och i november skrev över 2 000 forskare - 22 har tidigare fått nobelpris - ett brev till Donald Trump. De försökte övertyga honom om betydelsen av oberoende forskning om till exempel hälsa och klimat.

En fåfäng ambition, om vi ska döma efter Trumps nominering av klimatförnekaren Scott Pruitt till chef för USA:s klimatmyndighet.

En sanning

På Nobels tid kunde han tänka att det finns en sanning om vem eller vilka som gjort mänskligheten störst nytta. Och han tyckte dessutom att den nyttan kunde ringas in av vetenskapens, konstens eller statsmannaskapets discipliner.

Det är utifrån den tanken priserna fotfarande delas ut.

Jakten på en bestämd sanning har förstås sina problem. Den kommer till exempel nästan alltid att bekräfta de rådande maktförhållandena och den härskande synen på verkligheten. Därför är den typiske nobelpristagaren i de klassiska vetenskaperna man och verksam vid ett amerikanskt prestigeuniversitet. Den typiske litteraturpristagaren är också han man, och gärna engelskspråkig.

Ändå, just i dag när lögnen bokstavligen är på väg att ta över de amerikanska kärnvapenkoderna och Europas framtid är osäkrare än på årtionden känns det lite bra att kunna fira sökandet efter sanningen, med stort S.