Ingen behöver Liberalerna idag
Partier måste vara tydliga i politikens avgörande fråga
På Liberalernas partiråd i oktober ska ombuden fatta beslut om en stadgeförändring. Nästa gång partiet byter ordförande ska valet föregås av en omröstning bland medlemmarna.
Förslaget lanseras med klassisk liberal självmärkvärdighet som ett sätt att förnya hela det svenska partiväsendet.
Kanske är det ett stort steg för Liberalerna. Senast fick ju en grupp lobbyister i praktiken arrangera valet av Nyamko Sabuni.
Å andra sidan, vid en medlemsomröstning i Liberalerna lär just lobbyister utgöra en stor del av de röstberättigade.
Liberalerna är ett parti i kris. Partiet är också den svagaste länken för att undvika att ge Jimmie Åkesson makt över Sverige.
Använde sommartorkan
Sabuni använde sommartorkan till att försöka tränga igenom med utspel i alla möjliga riktningar. Och när budgeten presenterades i måndags ville hon kidnappa debatten genom att börja bråka om las. Det känns lite desperat, och läget är desperat.
I snart ett och ett halvt år har partiet varit parkerat under spärren på fyra procent så gott som varenda opinionsundersökning. De politiska förslag man lyckats få igenom, till exempel avskaffandet av värnskatten för de med högst inkomst, väcker ingen entusiasm ens hos de egna sympatisörerna.
När januariavtalet slöts valde Liberalerna att driva frågor som skulle genera Socialdemokraterna, inte saker som löser problem i verkligheten. Det imponerar kanske på riksdagsgruppen, men inte på väljarna.
Ville inte samarbeta
Dessutom har man en partiordförande som alla vet motsatte sig samarbetet med regeringen trots risken att därmed ge Sverigedemokraterna inflytande över regeringsmakten.
Jimmie Åkessons ambitioner har inte blivit mindre de senaste två åren. Han håller på att få sitt konservativa block och vill nu bli justitieminister. För eller emot det är det avgörande vägvalet i svensk politik.
Att som Liberalerna tveka i det vägvalet gör ett politiskt parti irrelevant för väljarna.
Frågan är ganska enkel. Vem behöver Liberalerna i dagens politik?
Vill partiet spela en roll måste man tala klartext. I ett konservativt block som bygger på Jimmie Åkessons stöd finns inget utrymme för liberalism.
Kan Nyamko Sabuni förmå sig att säga det?
Liberalerna borde kanske pröva det nya systemet med medlemsomröstning så fort som möjligt.
Vad ska Liberalerna gör för att få över väljarna på sin sida? Har Nyamko Sabuni varit tydlig med hur hon ser på det konservativa blocket? Behövs partiet ens i dagens politiska ansvar? Chatta med Ingvar Persson. Chatten startar klockan 9.00 men det går bra att skriva redan nu.
Denna chatt är stängd.
- Ingvar Persson25 sept 2020
Därmed är det dags att stänga chatten. Jag vill verkligen tacka alla som har skrivit och deltagit i samtalet. Det lär fortsätta. Nästa val är inte ens två år borta.
- Ingvar Persson25 sept 2020
Hej Anicka.
Du har förmodligen rätt. Själv föreställer jag mig som sagt att det skulle finnas utrymme för ett socialliberal parti med en mer kritisk inställning till marknaden än dagens Centerparti, med det är förstås inte lätt.
Ändå tror jag faktiskt att en av de viktigaste faktorerna bakom Centerns relativa framgång är att Annie Lööf uppfattas som tydlig i regeringsfrågan. Det är ett krav i dagens politiska landskap.
- 25 sept 2020
L och MP har samma problem dvs det finns redan ett parti som företräder deras åsikter och idéer och det är Centern och det hör man ofta på jobbet när vi diskuterar politik på rasterna 🤔
Anicka - Ingvar Persson25 sept 2020
Hej Elin.
Jo Björklund var tydlig och jag tror det var en av de saker som ändå förhindrade att Kristersson kunde bli vald för att regera på SD:s villkor.
Hur mycket partierna lyssnar? Det är säkert olika, men jag tror att vår ledarsida tillsammans med andra är med och påverkar dagordningen. Och jag vet att politiker läser det vi skriver. Det brukar märkas när de inte håller med.
- 25 sept 2020
Jag tycker att Jan Björklund var mer tydlig med var han stod i förhållande till Sd, jämfört med Sabuni. Det gör att jag (som tidigare ibland röstat på liberalerna) väljer att inte göra det längre. Är nyfiken på hur mkt man som politisk journalist uppfattar att partierna lyssnar på tex Aftonbladets ledare/krönikörer? Tar de till sig konkreta förslag som dessa i krönikan ovan, eller kör de bara på?
Elin