Även en underdog kan ha maktövertag
"En kille från Knivsta som bara vill göra standup. Och ligga, också."
"Jag är en kille från Knivsta som bara vill göra standup. Och ligga, också."
Orden är komikern Soran Ismails och är bland de avslutande meningarna i SVT-dokumentären "Persona non grata".
Den tvådelade TV-filmen har fått stor kritik. Återigen har SVT brustit i sitt publicistiska uppdrag, anser många. Precis som vid pressträffen som tidigare justitiekanslern Göran Lambertz inbjöd till för ett par veckor efter att förundersökningen mot honom lagts ner, när man valde att oredigerat direktsända hans version.
Den diskussionen behöver föras. Men det är mer än detta som skaver.
Dåligt självförtroende
Soran Ismails berättelse är lite väl lika andra utpekade män under Metoo. Det handlar om en syn på sig själv som en underdog. Han är ju bara en kille från Knivsta.
Men – surprise – dåligt självförtroende ger inga frikort.
Och för att ytterligare komplicera saken. Bara för att man är i underläge i vissa situationer så är man inte alltid det. En man med invandrarbakgrund kan vara förfördelad i vissa situationer, men ändå ha ett maktövertag gentemot en kvinna i andra.
Jag tror att det är viktigt att borra i detta. För samhällsdebatten efter Metoo har blivit både förenklad och skev när det är de kända, utpekade männen som vi ska tycka synd om. När det är de misstänkta gärningsmännen som är offren.
Kvinnornas berättelse försvinner helt. Vems rätt till upprättelse i misstänkta sexualbrott är viktigast?
Något kan uppfattas som ok av en part i en sexuell situation men inte av den andra.
Soran Ismail berättar om hur han var oskuld innan Parlamentet. Om hur det snabba kändisskapet gjorde att han tog igen det, med råga. Han berättar om alla typer av sex han provade på. Om alla hundra ligg.
Att han var säker på att alla parter gick in i situationerna med samma förutsättningar. Tror han.
Jag tänker att detta är ett generellt fenomen. Att killar växer upp och bekräftas i vad som är ok. Hur de ser andra killar ta för sig av tjejers kroppar – något vi vet sker varje dag i landets skolor.
Att de tar för sig utan att fundera så mycket på vad hon vill, hur hon mår, hon som det tafsades på.
Det handlar om gråzoner
Tänk om det finns en tanke, någonstans hos den som liksom Ismail känt sig utanför, att han har en del att ta igen när han väl får status, blir känd eller tjänar pengar.
Och vad vet jag, men är det inte så att många män runtomkring faktiskt unnar honom det. Kanske till och med applåderar beteendet.
Men så är det frågan om var gränserna går. Att förhålla sig till det.
Och här blir gråzonerna så viktiga. Något kan uppfattas som ok av en part i en sexuell situation men inte av den andra. Och då blir samtycket så centralt.
Fast jag undrar om vi någon gång kommer åt sexualbrotten om vi inte förstår hur det som tillåts ske när pojkar i unga åldrar tillåts ta för sig på flickors bekostnad. Av tjejers kroppar. När manliga förebilder visar att sexism är i sin ordning.
Jag tror inte det.