Regeringen kan inte blunda för islamismen
En potentiell katastrof i framtiden
IS ”kalifat” är besegrat men den extrema tolkningen av islam – den våldsbejakande islamismen – är inte borta. SVT publicerar idag ett dokument om föräldrar vars barn åkte ned till Syrien i mitten av 2010-talet för att ansluta sig till det som kallas världens farligaste terrororganisation. Många av dem säger att de hatar det barnen har gjort, men att de inte kunnat sluta älska dem. Flera av barnen – som var unga vuxna när de åkte – är döda, andra sitter i kurdstyrda fängelser i norra Syrien.
Föräldrarna vittnar om hur svårt det var att stoppa dem i en radikaliseringsprocess. Plötsligt väcktes ett starkt intresse för islam, vissa konverterade till religionen och började klä sig i typiska religiösa kläder. De föräldrar som bad om hjälp från samhället och myndigheter för att hindra barnen från att resa ned till krigsområdet fick inte det stöd de hade behövt.
Frågor som SVT väcker är hur det svenska samhället hade kunnat göra annorlunda. Och vad vi gör för att inte nya unga svenskar ska radikaliseras och ansluta sig till terrororganisationer i framtiden.
Extremismen bedöms öka
I Säkerhetspolisens senaste årsbok om säkerhetshoten mot Sverige konstaterar de att hoten från både främmande makt och våldsbejakande extremism ökar och bedöms fortsätta göra det de närmaste åren. SVT:s frågor är alltså högst aktuella.
Historien om att en SR-reporter inlett en relation med en misstänkt islamist som dömts till utvisning eftersom regeringen beslutat att mannen var ett hot mot rikets säkerhet har också lyft frågan om hur Sverige hanterar islamister. Det har även den aktuella dokumentären om morfadern Patricio Galvez som åkte ned till Syrien och fick ut sina sju barnbarn – "Skråmo-barnen" – gjort. Han menar att barnen som sitter i dessa farliga läger är oskyldiga och att Sverige har ett ansvar för dem. Regeringen har svarat med kalla handen. Hittills är det bara Skråmo-barnen som fått hjälp av svenska UD för att komma till Sverige.
Regeringens agerande är dessvärre talande för hur Sverige har hanterat problemet med radikaliserade unga svenskar i stort. Men att sticka huvudet i sanden löser ingenting, snarare skjuter man bara en potentiell katastrof framför sig.
Nalin Pekguls uppmaning
Socialdemokraten Nalin Pekgul är muslim, bor i Tensta och har länge försökt lyfta frågan om utmaningarna med religiöst förtryck och hedersnormer i landets utsatta områden. Hon uppmanar nu regeringen att lyssna på de anhöriga och dra lärdom av berättelserna för att kunna sätta in rätt åtgärder. Det måste byggas upp en infrastruktur för avhopparprogram och mentorer, precis som för gängkriminella och de som gått med i religiösa sekter. Polisen och sociala myndigheter måste ha ett nära samarbete. Danska Århus har byggt upp en framgångsrik preventiv modell som borde vara intressant även här.
Om vi inte kan lära oss något av att minst 300 svenskar valde att lämna ett tryggt land för att kriga för IS kan vi inte heller förvänta oss ett annat utfall i framtiden.
Passiviteten är ett svek mot kommande generationer.