Pourmokhtari pratar inte tvärtomspråket
Vi får vara glada om regeringen enbart sysslar med vandel
Även om det kanske anses vara vandel att inte längre prata svenska i Sverige, så har den nya regeringen ett nytt favoritspråk: tvärtomspråket.
Och i det språket finns det ju bara en regel: Säger du att du inte pratar tvärtomspråket, så pratar du visst tvärtomspråket.
Det började med att några sa att man skulle värna biståndet. Sen minskade biståndet. Därpå lovade L att man skulle ha en human flyktingpolitk, sen sänkte man nivån för kvotflyktingar. Före valet skulle ingen skatt höjas, lovade Moderaterna.
I fredags höjde regeringen skatten på tobak och alkohol. Och som kronan på tvärtom-verket: Sverige ska föra en ambitiös klimatpolitik, sa regeringen. Sen slaktade man klimat- och miljöbudgeten och raserade miljödepartementet.
Någon som blivit mästare på tvärtomspråket är Romina Pourmokhtari. I egenskap av klimat- och miljöminister är hon nu på plats i Egypten för att delta på klimattoppmötet.
Där befinner sig också DN:s klimatjournalist, Peter Alestig.
Efter många om och men har han äntligen fått intervjua ministern.
På klimattoppmötet konfronterar DN Pourmokhtari om det faktum att hon idag för en politik som hon tidigare var emot. Innan Pourmokhtari blev minister ville hon nämligen avskaffa fossila subventioner och reformera reseavdraget.
Idag för hon en politik som gör det motsatta. Nu, när Pourmokhtari är minister, säger hon att hon är för regeringens klimatpolitik.
Pourmokhtaris, och i förlängningen Liberalernas, politiska trovärdighet är en sak. En annan är att de pratar tvärtomspråket. Men det är inte ens det som skrämmer mest. Det vi verkligen borde vara oroliga är den pågående relativiseringen av klimatkrisen. Det är något som inte bara sker hos SD, utan nu har spritt sig till stora delar av borgerligheten.
Förra veckan framkom det att Svantesson ställer sig likgiltig inför att vi missar klimatmålen. Även liberalernas vice ordförande för kulturutskottet, Robert Hannah, relativiserar målen hans parti en gång var för.
På Twitter skriver han att tron på att Sverige ska nå klimatmålen till 2030 är som att tro på jultomten. Och hos SvD skriver Mattias Svensson att vi borde hålla oss skeptiska till termen klimatkris.
Relativiseringen av klimatkrisen är ett recept högerextrema krafter använder världen över. Det är ett ypperligt knep om man vill skifta fokus från sin bristfälliga politik på området. Trump har gjort det, likaså Bolsonaro. Nu bubblar det även i Kristerssons regering.
Även om regeringens nuvarande tvärtomspråk är en mardröm, så går det fortfarande att förstå. Problemet blir när de – på ren och skär svenska – slutar kalla klimatkrisen för en kris.