Coronakommissionen måste vara obekväm
Efter kravallerna i Göteborg ändrades allt - lär av det
Jag var i stadsbibliotekets hörsal ett stenkast från Götaplatsen när Vänsterextremister slog sönder Avenyn utanför.
Medan gatstenarna flög utanför modererade jag ett seminarium om EU och miljön. En av de många sidoaktiviteter som ägde rum parallellt med EU-toppmötet och George W Bush besök i Göteborg 2001.
När vi gick ut efteråt så brann det. Restaurangernas stolar låg i bråtar och blockerade vägen. Skyltfönstren var krossade.
Långsamt vandrade vi ner mot Kopparmärra, Karl IX:s ryttarstaty vid kungsportsplatsen . De svartklädda aktivisterna var borta. Polisen syntes inte till. Men min hemstad var helt sönderslagen.
Timmar senare sköt polisen ner en demonstrant på Vasaplatsen, inte långt från Avenyn.
Det är snart tjugo år sedan men efteråt var debatten väldigt polariserad. Omkring 90 demonstranter och ett 50-tal poliser hade skadats. Även polishästar, som hade fått gatsten kastade på sig.
Många i Göteborg tyckte att demonstranterna kunde skylla sig själva, vad hade de där att göra?
Andra såg polisen som en ockuperande armé. Den unge mannen som blev skjuten klarade sig lyckligtvis men för många ungdomar blev kontakten med ordningsmakten en chock. Särskilt polisaktionerna mot Hvitfeldtska och sedan Schillerska gymnasiet blev omdiskuterade.
Rättegångarna efteråt läkte inga sår. Demonstranter fälldes för våldsamt upplopp, vilket var helt i sin ordning. Men poliserna friades. Polariseringen ökade i takt med att förtroendet för det offentliga Sverige gick i botten. Höger mot vänster och ungdomar mot resten.
Efteråt tillsattes en kommission för att reda ut vad som hänt, Göteborgskommittén, med tidigare S-ledaren Ingvar Carlsson och tidigare M-ledaren Ulf Adelsohn som portalfigurer.
I kommissionen ingick även regeringsrådet Marianne Eliason och Malin Berggren som representerade Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, LSU.
– Jag har i mitt arbete som en av fyra ledamöter gjort en resa i ett annat Sverige än det jag kände tidigare, skrev Malin Berggren senare i Aftonbladet.
Att ungdomar själva fick vara med i utredningen, både med intervjuer och genom att Malin Berggren var ledamot kom att spela stor roll.
De flesta trodde nog att Göteborgskommittén skulle ställa sig på myndigheternas sida. Men så blev det inte. Istället grävde ledamöterna systematiskt upp mängder av missförhållanden hos polisen.
Med sin djupa kunskap om hur Sverige fungerar och sin trovärdighet på båda sidor blockgränsen vände Ingvar Carlsson och Ulf Adelsohn upp och ner på statsapparaten och framförde hårdare kritik och krav på förändringar än även de argaste av kritikerna hade gjort. De ändrade helt bilden av vad som hänt och lade grunden för att det aldrig ska kunna hända igen.
När en Coronakommission ska tillsättas tror jag det finns en par saker att lära.
Det första är att utreda allt. Vänd på varje sten någon vill vända på, stat, regioner, kommuner, myndigheter, EU och privata aktörer. Sopa inget under mattan.
För detta krävs en bredd, att alla partier får vara med vid bordet, får full insyn och att även obekväma och känsliga frågor utreds. Som läget i äldreomsorgen eller frånvaron av beredskapslager.
Det andra är att förtroende i alla läger är A och O. Ingvar Carlsson och Ulf Adelsohn var personligen viktiga för att traumat från Avenyn skulle börja läka. Vilka är deras motsvarigheter i coronakrisen?
Vi har föreslagit tidigare socialministrarna Lars Engqvist (S) och Göran Hägglund (KD). De har lång erfarenhet, djupa kunskaper och tillsammans förtroende i båda läger.
Lär av historien.