Om rika smiter från skatt går samhället isär

ERKÄNDE TILL SIST Till sist tvingades den brittiske premiärministern David Cameron - som byggt en politisk karriär på att moralisera över bidragsfusk - att erkänna att han tidigare hade smitit från skatten.

10 april 2015. Skattesmitare

”Bara småfolk betalar skatt” sägs den amerikanska miljardärskan Leona Helmsley ha sagt som förklaring till sitt omfattande skattebedrägeri. 

Det ligger något i det.

Det tog tre dagar för David Cameron att svara på frågorna om hans kopplingar till den stora Panamaskandalen. Till slut tvingades den brittiske premiärministern erkänna att han tidigare hade smitit från skatten men att han av en händelse sålt just de tillgångarna strax innan blev vald till premiärminister.

Med detta tyckte Cameron, som skoningslöst skurit ner i skyddsnät för sjuka och arbetslösa och byggt en politisk karriär på att moralisera över bidragsfusk, att väljarna skulle vara nöjda.

Frank Belfrage, tidigare Carl Bildts närmaste medarbetade på UD, smet från skatten genom att placera pengar utomlands. När Uppdrag granskning började granska Belfrage försökte Skatteverkets ledning ringa och varna honom eftersom de var gamla kompisar. På Twitter försvarade Carl Bildt denna vänskapskorruption med mer av samma vara.

Panamadokumenten visar att storbanken Nordea har hjälpt hundratals av sina rikaste kunder att få kontakt med företaget Mossack Fonseca, vars bärande affärsidé är att hjälpa folk att smita från skatten.

”Jag förstår att problematiken är väsentlig för människor i och med de svåra ekonomiska tiderna. Men jag vill trots allt påminna om att vi talar om obefintligt små pengasummor”, sa bankens ordförande Björn Wahlroos till Hufvudstadsbladet.

Obefintligt små summor? Inte brutit mot lagen?

På något vis är det mest bisarra i hela den här veckans avslöjanden just själva reaktionerna.

”Buhu, varför är ni sura på mig?

Jag ringde ju bara min kompis/flyttade pengar utomlands/hjälpte systematiskt hundratals rika kunder att smita från skatten.”

Varför har de superrika och vissa ledande makthavare så förtvivlat svårt att förstå hur ett samhällskontrakt fungerar?

Tillit är ett grundfundament för väl fungerande samhällen. Tillit bygger i sin tur på att folk tror att de spelregler som finns gäller hyfsat lika för alla.

Sverige är i den lyckliga positionen att människor har högt förtroende för rättsstaten, viktiga myndigheter och det politiska systemet. Detta är en av de viktigaste faktorerna för att Sverige är ett så pass civiliserat och anständigt land.

Krackelerar denna tillit blir resultatet konflikter, misstro och korruption.

”Om några av de rikaste privatpersonerna och våra största företag använder skatteparadis och skatteflykt på ett sådant sätt att de nästan helt slipper att betala skatt, då är vårt grundläggande sociala kontrakt i fara”, skriver den franske ekonomen Thomas Piketty i sitt förord till boken ”Gömda rikedomar”.

Detta borde inte vara så svårt att begripa. Om de rikaste inte betalar skatt, varför ska medelklassen göra det? Och om medelklassen inte vill vara med, då bryter idén om gemensamt ansvar ihop.

Enligt Piketty riskerar de rikas skatteflykt att leda till att en växande andel av befolkningen i samhällets botten och mitt inte anser att systemet jobbar för dem. Det är i sin tur en grogrund för ökade konflikter och i förlängningen en politik fylld av hat.

Boken ”Gömda rikedomar” handlar om just skatteparadis, skatteflykt och dess konsekvenser.

Enligt författaren, ekonomen Gabriel Zucman, finns ungefär åtta procent av världens tillgångar placerade i skatteparadis. I Europa beräknas ungefär 10 procent av rikedomarna gömmas undan. Det är enorma summor och innebär en omfattande förlust för skolan, vården, polisen och allt annat vi betalar via skattsedeln.

I många fattiga länder är siffran långt högre vilket bidrar till att det blir omöjligt att göra de investeringar i utbildning och infrastruktur som skulle kunna lyfta länderna ur fattigdom.

Eller för att bygga tilliten mellan stat och medborgare.

Enligt Gabriel Zucman är det en myt att skatteflykten håller på att strypas åt. I stället sker avancerade samarbeten där länder som Schweiz överlåter åt skatteparadis i Panama eller på Jungfruöarna att sköta en del av verksamheten.

Vill man verkligen komma åt problemen menar Zucman att det behöver skapas ett världsomspännande register över finansiella tillgångar. Det kan låta utopiskt, men är tekniskt busenkelt jämfört med de insatser som gjordes för att bygga upp exempelvis fastighetsregister i den moderna statens barndom.

Att hänga ut skattesmitare är bra. Det leder till en viktig diskussion om normer och moral.

Men förtroendet för det gemensamma kräver också regler som går att lita på. Då behövs system som garanterar fair play i en tid när kapitalet rör sig obehindrat över nationsgränser.

Miljardärskan Leona Helmsley fick till slut sitta av 19 månader i fängelse för skattefusk, trots sin enorma rikedom och tillgång till världens bästa advokater.

Det är precis så det måste fungera om det ska gå att hålla ihop det här.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.