M slarvar med religionsfriheten

Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson vill utreda förbud mot muslimsk slöja i skolan

De kallades ”gråkoltar” och samlades hemma hos änkan Anna Maria van den Aveelen i 1730-talets Stockholm. På gatan blev de hånade och bespottade för sina enkla kläder och sitt leverne. Samhället såg med skepsis på hur både män och kvinnor deltog i bibelläsning och bön.

Gråkoltarna tillhörde den rörelse som kallas ”pietister” och var på många sätt föregångare till dagens frikyrkor. De trodde att Jesu återkomst stod för dörren och valde att leva enkelt och i gemenskap i väntan på honom. Anna Maria van den Aveelen var själv holländare och tog med sig influenser utifrån, det kan säkert ha påverkat.

De gjorde ingen förnär, ändå utmanade deras enkla grå kläder inte bara kyrkan, utan hela den samhällsordning som formats kring tronen och altaret i 1700-talets Sverige.

Arresterades

Där och då, utan att gråkoltarna visste om det, började kampen för dagens religionsfrihet i vårt land. Kampen om det moderna Sverige, där var och en får bli salig på sin tro.

1731 arresterades tio av gråkoltarna, att hålla gudstjänst utan präst var inte tillåtet. Flera dömdes till fängelse och tvingades efter psykisk tortyr att konvertera tillbaka till kyrkans ”sanna lära”. Tre av kvinnorna dömdes till straffarbete på spinnhuset för lösdriveri. En av dem, Klara Tomasdotter, dog.

Det skulle dröja över två hundra år, till 1951, innan vi fick full religionsfrihet i Sverige. Då hade drygt 1,5 miljoner svenskar utvandrat till Nordamerika, många på flykt undan präster och religiöst förtryck. Frikyrkornas framväxt är kantad av människor som farit illa för sin tro. Baptiströrelsens grundare i Sverige F.O. Nilsson blev landsförvisad och dog i USA.

Glömt vår historia

I dag har vi glömt historien, vi minns inte längre offren och hur värdefull den frihet de slog för är. Det är inte längre gråkoltarnas enkla vadmalskläder som drar till sig blickar och glåpord på gatorna, det är muslimska kvinnors slöja.

Men i grunden handlar det om samma sak, majoritetssamhällets förtryck av en religiös minoritet.

Det berättas i källorna hur det ibland var oroligt på gatorna utanför Anna Maria van den Aveelens hus. Vanligt folk gillade inte vad de såg, och det var först senare myndigheterna blandade sig i. På allmän uppmaning, så att säga.

Det säger något viktigt, minoriteters rättigheter kan inte hänga på vad gatorna - eller nätet - tycker.

Självklart finns det inskränkningar för religionsfriheten, men det kan inte rimligen handla om symbolerna.

Förtryck av kvinnor eller homosexuella kan aldrig accepteras, liksom krav på att andra människors frihet på olika sätt ska inskränkas. Alla skolor måste exempelvis följa skollagen och arbeta för jämställdhet mellan pojkar och flickor.

Låt folk få tro vad de vill

Utgångspunkten måste vara att staten ska hålla sig borta från människors religionsutövning. Låt folk få tro som de själva vill.

Det är denna gräns för statens makt Moderaterna tummar på när de vill utreda något slags förbud mot muslimsk huvudduk i skolan.

Och konkret, hur tänker sig Moderaterna upprätthålla ett förbud? Med tvång?

2016 slet fransk polis av en kvinna sin slöja på en badstrand vilket skapade rubriker i hela världen. Det blir naturligtvis ett helt orimligt.

Det bästa vore om Moderaterna helt enkelt drar tillbaka sitt förslag. Sverige behöver inte mer symbolpolitik utan snarare en uppslutning kring de värden som gör oss till världens modernaste land.

Där ingår religionsfriheten, och det ska vi vara väldigt tacksamma mot tidigare generationer för.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln