Anderssons barn visiteras aldrig

Polisen kan inte krossa gängen på egen hand

När regeringens utredare Gunnel Lindberg i november föreslog att det ska bli lättare för polisen att få visitera barn följde reaktionerna ett känt mönster.

Advokatsamfundet oroades över ingrepp i integriteten. Sedan dess har bland annat Justitiekanslern kritiserat förslaget.

Polisen gjorde för sin del tummen upp. Inte så konstigt. Idén var deras från början.

Det här är svåra saker. Å ena sidan har barn rätt till ett särskilt skydd av en anledning. Å den andra vet vi att kriminella låter barn och unga springa deras ärenden, bland annat just för att komma undan brott.

Dessutom är det ingen som behöver tvivla på vilka unga det är som kommer att visiteras av polisen. De kommer bara i undantagsfall att ha föräldrar som heter Carlson, Forssell eller Löberg. Och de kommer nästan aldrig att vara uppvuxna i villorna vid Äppelviken eller i Hovås.

Om polisen får nya möjligheter att kroppsvisitera barn under 15 så kommer de att användas i utsatta områden mot barn med mörkt hår.

Så är det, och för några par sedan skulle det antagligen ha vållat en del debatt. Men inte nu.

När Ekoredaktionen i förra veckan frågade riksdagens partier hur de ser på förslaget att ge polisen större möjligheter att använda tvångsmedel mot barn visade det sig att idén har ett kraftfullt stöd. Moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater är förstås entusiastiska. Liberalerna också.

Miljöpartiet är med på vagnen, men vill i alla fall påminna om barnperspektivet. Socialdemokraterna, som ju beställt förslaget, tycker att man måste fundera lite till.

Vi kan inte ha regler som gör det rationellt för kriminella att utnyttja barn

Det är fullt möjligt att polisen verkligen behöver ha rätt att visitera ett barn redan om det finns en "särskild anledning" att misstänka att hon eller han bär på narkotika eller vapen. Jag vet inte.

Vi kan i alla fall inte ha regler som gör det rationellt för kriminella att utnyttja barn i sin verksamhet.

Liberalernas talesperson på området, veteranen Johan Pehrson uttryckte det på sitt eget oefterhärmliga sätt:

"Barnen används som vapenskåp eller förvaringscentraler av narkotika."

Vapenskåp och förvaringscentraler. Det är bilder som fastnar.

Så kan vi inte ha det. Men hårdare tag och mer tvång borde inte passera utan diskussion.

Men vi kan inte heller ha en politik som accepterar att delar av städerna ska förvandlas till zoner där medborgerliga rättigheter inte gäller och där polisen har fria händer. Och vi ska inte för ett ögonblick förvänta oss att hårdare tag i sig själv kan stoppa den organiserade kriminaliteten.

Polisen brukar säga det själv. Att bura in gangsters är en sak. Att stoppa rekryteringen till gängen en helt annan. Då krävs hela samhällets insatser och att värden som barnperspektiv, rättssäkerhet och integritet fortsätter att gälla i hela Sverige.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.