Ylva Johansson löser inte hamnkonflikten
Om konflikten i Göteborgs hamn hade handlat om ett bageri eller ett callcenter är det tveksamt om någon skulle ha brytt sig. Den sortens konflikter brukar på sin höjd få borgerliga lokalpolitiker att demonstrera fackföreningsfientlig solidaritet.
Men Skandinaviens största hamn är inte ett bageri eller en glesbygdslokal med telefoner. Containertrafiken är en livsnerv för hela utrikeshandeln, och fungerar inte hamnen så fungerar inte svensk industri. Därför är den årslånga konflikten mellan Hamnarbetarförbundet och APM Terminals på väg att utvecklas till en ödesfråga för hela den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Självbestämmandet viktigt
Hamnarbetarförbundet står utanför LO. Det bildades i början av 1970-talet som en utbrytning från Transport och Hamnarbetarförbundet beskriver själva det lokala självbestämmandet som organisationens grund. Det självbestämmandet gäller också konfliktvapnet, och det är just det som är problemet.
I vanliga fall regleras villkoren på svenska arbetsplatser av nationella branschavtal, med fredsplikt. Ett sådant avtal finns också för hamnarna, med Transport som facklig part.
Men majoriteten av hamnarbetarna i Göteborg är inte medlemmar i Transport, och därför råder ingen fredsplikt. Och i dagens avtalslösa tillstånd vill arbetsgivaren inte betala för Hamnarbetarförbundets fackliga arbete, eller ge förbundet inflytande i arbetsmiljöfrågor.
Misslyckade medlingsrundor
Effekten i hamnen har blivit punktstrejker, försök från företaget att få strejker stoppade av Arbetsdomstolen och misslyckade medlingsrundor. I förra veckan lockoutades de anställda under vissa tider.
I Stockholm har hamnkonflikten fått arbetsgivarorganisationer och borgerliga politiker att ropa på en allmän begränsning av strejkrätten.
Det skulle vara riktigt dumt. Det som händer i Göteborg visar inte att den svenska arbetsmarknadsmodellen havererat. Det som händer påminner oss om hur väl modellen nästan alltid fungerar.
Konflikten i containerhamnen är undantaget. Att ta den som utgångspunkt för långtgående förändringar vore att riskera mycket av det som gjort Sverige framgångsrikt.
Ohållbar situation
Det hindrar inte att situationen i hamnen är ohållbar, och häromdagen aviserade Ylva Johansson att regeringen kommer att utreda riktade inskränkningar av konflikträtten i vissa fall.
Johanssons gör ingen hemlighet av att utredningen är en följd av den “allvarliga” situationen i Göteborg. Samtidigt måste alla inse att nya lagar inte erbjuder någon lösning på dagens problem.
Om det går att ta fram rimliga nya regler - och det är verkligen inte självklart - kommer det att ta minst ett år innan de finns på plats. Så länge kan hamnens kunder inte vänta. Då finns risken att jobb, kunder och tonnage har försvunnit från Göteborg för länge sedan.
Ylva Johansson har skruvat upp det politiska trycket på Hamnarbetarförbundet och hamnens ägare. Men hon har inte tagit över ansvaret för att lösa konflikten och rädda hamnens framtid.
Det måste parterna fortfarande göra själva.