Göteborgarna får sluta med gnället
Jag har bott i Göteborg. Jag har vänner och släktingar där, och jag tror jag vet en del om hur man tänker i staden.
Om en sak som skulle kunna förena varenda göteborgare så är det misstron mot Stockholm. Somliga skulle antagligen kalla det avundsjuka.
I Göteborg tycker man att Stockholm snor åt sig allt. Det spelar ingen roll om vi talar om jobb på statliga myndigheter, investeringar i infrastruktur, melodifestivaler eller landskamper i fotboll. Allt hamnar i huvudstaden.
Göteborgarnas syn på Stockholm är som i större delen av landets, fast med turbo.
Ganska ofta kan jag tycka att det ligger något i det där. Stockholm är fullt av människor som lever hederliga liv. Som går upp på morgonen för att arbeta i välfärden eller för att göra andra viktiga insatser för samhället. Folk som städar, skriver eller kör tunnelbana.
Stockholm lever på Sverige
Men som stad - med huvudkontor, centralbyråkrati, finanssektor och sin hyperkommersiella nöjesindustri - är det klart att Stockholm till stor del lever på det producerande Sverige som finns där utanför.
Det borde ge upphov till en viss ödmjukhet.
Kanske var det just den ödmjukheten Stefan Löfven kände när han bestämde sig för att lägga toppmötet om Europas framtid i Göteborg. Det handlar i alla fall om en av de största händelserna den här mandatperioden.
Europas ledare ska träffas för att tala om framtiden för kontinenten. Frankrikes Emmanuel Macron kommer, Storbritanniens Theresa May också. På dagordningen står ödesfrågan om trygghet och rättvisa för Europas löntagare.
Hade Angela Merkel från Tyskland kunnat slita sig från regeringsförhandlingarna hade glansen över Göteborg varit fullständig.
Så, hur tror ni göteborgarna reagerar över att deras stad plötsligt hamnar i centrum för världspolitiken? Blir de stolta och glada? Tänker de på möjligheterna, eller på chansen att göra affärer?
Göteborgarna surar
Nej, de surar över trafikproblem och polisavspärrningar. Det gäller både Jonas Sjöstedt, ursprungligen från Göteborg, och Västsvenska Handelskammaren som oroas över stängda kontor och butiker utan kunder.
Jag kan förstå om erfarenheten från 2001 spökar. Det var också min stad som slogs i bitar. Och visst är korteger och kravallstaket en olägenhet. Men hur tror handelskammaren att det fungerar i Stockholm?
Tror man att statsbesök, nobelfester och prinsessbröllop passerar utan problem i vardagen? Tror man att limousinerna inte skapar trafikkaos eller att avspärrningarna inte kostar näringslivet pengar?
I så fall kan jag berätta att det är fel. Huvudstaden har allt det där, hela tiden. Det är ett pris för att vara en plats där beslut om framtiden fattas, och om göteborgarna inte vill fortsätta att ständigt känna sig förbigångna av Stockholm är det nog lika bra att inse den saken.
LEDARE: Demonstrationerna förändradeFölj Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.